François Mauriacs roman från 1927 börjar med att Thérèse Desqueyroux har frikänts från mordförsöket på sin man och ser fram emot att förklara sina handlingar för honom. Men mannan har helt andra planer och Thérèse inser att hon kanske undsluppit ett fängelsestraff bara för att tvingas genomlida ett annat.
På väg hem från domstolen tänker Therèse igenom sitt liv och vad som ledde till att hon i hemlighet förgiftade Bernard med hans egen medicin. Genom att skifta mellan första och tredje person ges läsaren en inblick i Thérèse uppväxt som medlem av en av de två dominerande familjerna i trakten och hennes känslor inför det inskränkta livet i Landes, en isolerad provins med kust mot Atlanten och enorma skogar av svarttall. Väninnan Anne tillhör den andra familjen, liksom Annes bror Bernard, mannen hon så småningom kommer att gifta sig med. Inte av kärlek utan för att förena de två skogsområden familjerna äger. Thérèse förefaller till att börja med ganska anpassad till det tråkiga men trygga livet med den enkelspåriga Bernard, men när Anne förälskar sig häftigt i Jean, en judisk man från trakten, väcks något återigen till liv i Thérèse.
Thérèses resonemang och handlingar för tankarna till Emma Bovary, men till skillnad från Emma tar sig hennes desperation ett destruktivt uttryck utåt istället för inåt. Det, åtminstone, är sympatiskt, även om Thérèse faktiskt begår ett brott i processen. Mauriac skildrar två sorters människor, de som accepterar sin plats och värjer sig mot alla frågeställningar och förändringar och de som längtar efter att bryta sig loss och själva definiera sina livsvillkor trots ett kanske alltför högt pris.
Två filmatiseringar har gjorts, av vilka den senaste från 2012 är så vacker att man dånar. Audrey Tatou spelar huvudrollen:
