Pimm's, Penguin och promenad

London är varmt, varmt. Plötsligt ringer telefonen, Wendy från New York är i London och vi träffas över ett immande kallt glas pimm's. När sågs vi senast? Det är länge sedan. Pratar Cambridgeminnen och gamla lärare, särskilt GG som packade på oss Lady Mary Montague så fort hon fick tillfälle. Läs mer engelsk poesi! sade hon när vi skildes åt för sista gången. Som om vi behövde påminnas. Över ännu ett glas minns vi gemensamma middagar i mitt studentrum med utsikt över trädgårdarna. Du hade det rum jag ville ha! utbrister Wendy. Ja, svarar jag för det är sant. När de formella middagarna kommer på tal fnittrar vi båda till. De slutade redan halv nio. All dressed up and nowhere to go efter det. Söndagskvällar: på varje trädgårdsbänk uttråkade unga kvinnor i aftonklänning. Rent 1800-tal. För att undvika att beställa ännu en pimm's reser vi oss och promenerar sakta genom ett sommarslött och nästan folktomt South Kensington. Vi skiljs åt vid tunnelbanan. När Wendy åkt ser jag att The Times bjuder på fin Penguinupplaga av Ali Smiths The Accidental (som La bibliofille vältalade nyligen). Köper, men slänger själva tidningen utan att läsa. Hjärnan orkar inte med någon text en lustfylld eftermiddag som den här.