
1. Lite tjatigt kanske, men Charlotte Brontës Villette (1853) är ett så uppfriskande alternativ till dåtidens typiska kvinnoskildringar som slutade antingen med att huvudpersonen gifter sig ("reader, I married him") eller dör. Lucy Snows förhållande i romanen är komplicerat och okonventionellt och just därför så inspirerande. En påminnelse om att ett kärleksförhållande inte är en mänsklig rättighet, utan en ynnest och en gåva.
2. Roland Barthes Kärlekens samtal (1977) består av en serie korta texter, fragment, som behandlar kärlekens alla stadier. Barthes refererar till hela den västerländska manliga kanonen (Freud, Platon, Nietzsche och gänget) men det blir aldrig pretentiöst. Den här boken har jag stuckit i handen på flertalet väninnor med brustet hjärta och de har alla funnit jättemycket tröst i texterna. Enkelt men genialt. Ny svensk utgåva kom nu i januari 2016.
3. I Drömmen om kärlek och livsavgörande möten (1989) närmast dissikerar författaren och psykologen Ethel S. Person våra uppfattningar om kärlek. Det är stundtals ganska tuff läsning, men nyttig. Person sticker hål på alla föreställningar och idéer om "den ende" osv. För den olyckligt förälskade, eller övergivna, är det närmast livsviktig läsning.