januariköp

Jag hinner inte läsa särskilt mycket när jag jobbar i Sverige. Men en snabb sväng in på akademibokhandeln hinner jag:

14. till hyllorna

Jag slank in i Waterstones bokhandel på Kensington High Street i går kväll. Kom ut med bl.a. två biografier och en kokbok. Little Paris Kitchen är sprungen ur Rachel Khoos matlagningsprogram. I det lilla köket i hennes lägenhet i Paris lagar hon rätter som t.o.m. jag klarar att smälla ihop. Och så Paris - jag är lättflörtad på så sätt. Mrs Hemingway handlar om samtliga Mrs Hemingways: the Paris Wife Hadley, Pauline och tjusiga och talangfulla Martha Gellhorn. Alltså, de andra två kvinnorna var säkert det också, men dem vet jag i stort sett ingenting om - jag får återkomma när jag läst biografin. Slutligen The Road to Middlemarch av Rebecca Mead. Hon har tydligen läst George Eliots roman hela sju gånger, vilket alla som läst den en gång vet är en prestation i sig. Mead speglar sig både i romanen och i Eliot och jag kommer att tänka på Åsa Mobergs Simone och jag. Ser fram emot att så småningom läsa samtliga. Här mer om Mrs Hemingway:


Var börjar man?

Hjärnan lik klibbigt potatismos, tal- och tankeförmåga som en femåring. Efter en maratonvecka av skrivningar och omskrivningar och renskrivningar på ca två timmars sömn per dygn konvalecerade jag (fast det var knappast jag längre) på soffan framför tv:n i stort sett hela helgen. Vem visste (inte jag) att skräp som The X-Factor, Strictly Come Dancing och, ja, vad visades mer, minns inte riktigt, kunde ha en sådan läkande effekt?

Idag känner jag mig nästan hel igen, mentala blåmärken och ångestsärr i tankefåran, men i stort sett funktionell, normal, tillbaka. Vill nu läsa och skriva och tänka fritt om inte stort. Var börjar man? Jag tittar lite på Babel, läser några bloggar, bygger nya torn av de oläsa böckerna på sovrumsgolvet, lovar mig själv att gå utanför dörren minst en gång per dag (!) och inte oroa mig över saker över vilka jag har absolut ingen kontroll, t.ex. finansmarknadskriser och hur mitt skrivarbete ska mottagas. Men, så svårt att engagera sig i något roligt, lätt, luftigt. Tips, någon?

Ska kanske städa istället. Enligt Åsa Moberg har (svenska) kvinnor en tendens att förvandla städningen till lyckoprojekt. Jag vet inte om det stämmer. Hon skriver det ju i sin både briljanta och otroligt pinsamma bok om Beauvoir. Men efter ett antal veckor av ostädning - under vilka Mr. B naturligtvis inte dragit sitt strå till stacken, det gör han aldrig (och genom att erkänna detta riskerar jag väl att bli lika pinsam som Moberg) - är det på tiden. För som Moberg mår jag oftast bättre och blir allt lite gladare av ett (någorlunda) rent hem.

kort besök

Nej, det är visst inte bara min uppkoppling som felar. Det gör också min blogg, som vägrar publicera inlägg. Addressbyte blir kanske nödvändigt. Under tiden bara sporadiska inlägg, som detta:

Satrapis Persepolis kan med fördel läsas tillsammans med Kapuścińskis Shah of Shahs. Neil Gaiman hade roligt med namnen på Londons tunnelbanestationer i sin roman Neverwhere men inte mycket mer. Libba Bray skriver plågsamt dåligt hopkok av The Little Princess och Harry Potter med ruggiga inslag av fördomsfull ungdomsporr. Jag borde veta bättre än att läsa och får därför skylla mig själv. Konstaterar återigen att jag inte kan avgöra om Åsa Moberg verkligen vet vad hon gör i Simone och jag, dvs är det genialiskt eller bara galet självutlämnande? Både och? Min kära pappa har tjatat om HBOs serie Deadwood och nu förstår jag varför. Kan inte sluta titta och måste nog köpa de två återstående säsongerna innan jag ger mig på hysteriskt hypade The Wire.

Läser just nu: Michèle Roberts Daughters of the House.