Stella Gibbons - "Nightingale Wood" (1938)

Ännu en fullträff i påskläsningen. Stella Gibbons är mest känd för sin debutroman, parodin Cold Comfort Farm (1932). Men Gibbons skrev faktiskt hela 32 romaner till. Hennes Nightingale Wood är en omskrivning av den klassiska Askungesagan.

Unga änkan Viola måste i brist på egna medel bosätta sig med den döde makens familj på landet. I huset The Eagles härskar den äldre Mr Withers med hjärnhand och dominerar inte bara hustrun utan också de två ogifta döttrarna Madge och Tina. Ständigt påmind om sin bakgrund som butiksbiträde, ser tillvaron dyster ut för ganska oföretagsamma Viola. Det enda hon har att se fram emot är en välgörenhetsdans i grannhuset Grassmore. Där pågår ett annat sorts liv, "moving a little faster than other places, as though it was always on the brink of a party," som Sophie Dahl citerar i sin inledning till romanen. Grassmore är förstås också hem för Victor Spring, traktens mest åtråvärda ungkarl och playboy.

Beundrare av Downton Abbey, sök genast  upp Nightingale Wood. Romanen kryllar av snobbiga mormödrar, patriarkala tyranner, olyckliga rika flickor, snygga chaufförer och oväntade arvtagare. Alla beskrivna med komisk distans, såklart. Det här är ju en roman skriven av författaren till det klassiska yttrandet, "I saw something nasty in the woodshed":

Winifred Watson - "Miss Pettigrew Lives for a Day"

I brittisk 1900-talstlitteratur kan skönjas en förkärlek till passiva, misslyckade och tragiska figurer. Till de små och musgrå, de som missade chansen när den gavs dem eller som livet bara gått förbi. Sigrid Combüchen hittar dem t.ex. i manlig form i L. P. Hartleys romaner.

Kvinnokaraktärerna i Elizabeth Taylor och Muriel Sparks romaner är också ofta sådana. I Anita Brookners romaner är de legio, tyvärr. En helt annan kvinnotyp hittas däremot i mellankrigstidens litteratur, bl.a. hos Nancy Mitford och Stella Gibbons: den unga, rika och vackra kvinnan som gärna talar i utrop och kvickheter. I Miss Pettigrew Lives for a Day möts de två typerna och resultatet är en riktig askungesaga.

Miss Pettigrew är grå, medelålders och står på ruinens brant. Hyran måste betalas och hon har just avskedats från sitt senaste jobb. Förmedlingen skickar henne till Miss LaFosse, en ung, tjusig skådspelerska vars största problem är att hindra två manliga beundrare från att bli varse om varandras existens. Det som sedan följer övergår Miss Pettigrews alla drömmar och fantasier. Under en dag förändras hela hennes liv.

Watsons bok är charmig, rolig och tidstypiskt illustrerad. Henrietta Twycross-Martin övertygade Persephone Books att på nytt ge ut romanen som första gången publicerades 1938. Miss Pettigrew är f.ö. inte den enda roman som sammanför de två kvinnotyperna för att studera effekten. Elizabeth von Arnims fina bok Enchanted April gör det också. Arnims karaktärer är visserligen mer nyanserade än Watsons, men andemeningen är densamma. Ingen av kvinnorna är vad livet har gjort dem till, men genom att hjälpa varandra är förändring möjlig. Och nu finns dessutom en film baserad på Miss Pettigrew. Precis som filmversionen av von Arnims roman verkar den t.o.m. bättre än originalet!