Tematrio - Paris

Lyran verkar vara på väg till franska huvudstaden och det bestämmer veckans tema. Böcker om Paris (och till viss del övriga Frankrike) tar upp en bokhylla här. Så egentligen omöjligt att välja. Här dock en tre rekommendationer med extra lästips:

 

1. Först det självklara valet: Émile Zolas Damernas paradis (Au bonheur des dames) (1883) - underbar roman om uppkomsten av Paris (och därmed världens) första varuhus. Zolas bästa i romanserien Rougon-Macquart. Förlagan till romanens varuhus sägs vara Le Bon Marché. Läs mer här.

 

F.ö. betydligt bättre än tv-serien som endast är löst baserad på romanen. Efteråt kan man med fördel läsa en annan Paris-roman från Rougon-Macquart: Hallarna (1873), och sedan leta upp Tore Johnsons Hallarna i Paris (1967).

2. Ernest Hemingway: En fest för livet (A Moveable feast) (1964). Hemingways memoarer om amerikanskt expat-liv i Paris på 1920-talet. Skvallrig och macho. Har skrivit mer om boken och att äta i Paris här.

 

Paris Was a Woman (1995) är både både film och bok om de amerikanska kvinnor som var i Paris samtidigt som Ernest. Paula McLains The Paris Wife (2011) skildrar samma period och personer men skönlitterärt. För den som inte kan få nog av berättelser skrivna av amerikaner i Paris, här en länk till parisisk chick-lit. Kanske inte helt aktuell längre för det skrivs ju sådana romaner stup i kvarten.

 

3. David Foenkinos Nathalie - En delikat historia (La délicatesse) (2009) läste jag på franska och tyckte: jätterolig. En fransk bagatell med svensk koppling. Filmversionen är okej, men Foenkinos humor och litterära referenser som bortblåsta. Läs mer här. 

 

Andra bra Parisbaserade verk av franska författare är t.ex. Simone de Beauvoirs Mandarinerna, som nyligen översatts av Åsa Moberg, Patrick Modianos De dunkla butikernas gata och nästan allt av Françoise Sagan.

Zolas Paris

"...this shop which had suddenly appeared before her, this building which seemed so enormous, brought a lump to her throat and held her rooted to the spot, excited, fascinated, oblivious to everything else. The high place-glass door reached the mezzanine floor and was surrounded by elaborate decorations covered with guilding..."

Émile Zola, The Ladies' Paradise (Au bonheur des dames) 1883.

Tillbaka efter lång, härlig helg i franska huvudstaden. Jag hade planerat vissa bokköp, att hitta svarta gummiskor från Bensimon och kanske en fin kanvasväska för mathandling hemma i London. Mao, en ganska blygsam lista. Efter lunch och eftermiddagspromenad till och fika vid Place des Vosges på fredag (dag 1) sov Mr. B middag. Eftersom jag läste och absolut älskade Zolas roman Damernas Paradis förra året, gjorde jag under tiden ett återbesök på Le Bon Marché, Paris motsvarighet till NK. Det var tur att jag gjorde det för i källaren ligger en bokavdelning, vilken var den enda bokhandel jag hann in i under helgen. Sedan åkte jag upp- och nerför varuhusets rulltrappa och försökte föreställa mig hur det måste ha sett ut när allt var nytt. Sommarrean var i full fart och jag hittade fina, men fortfarande hutlöst dyra kanvasväskor som därför fick ligga kvar. Le Bon Marché sålde inte Bensimon, men jag äger redan sex par (dock inte svarta) så det gjorde inte mycket. Steg också in i ett moln av Carons sensuella Tabac Blond och kunde sedan inte sluta inandas min egen hud. Åkte tillbaka till hotellet, väckte Mr. B och intog nostalgimiddag på Au Pied de Cochon. Den klassiska restaurangen ligger på gata i anslutning till hallarna och vad passade bättre än att påbörja Zolas The Belly of Paris (Le Ventre de Paris), eller just Hallarna på svenska?

p.s. rekommenderar Oxford World's Classics annoterade utgåvor av Zola.

På en gris...

...till Paris denna helg. Alors, encore une petite pause, mais je reviendrai lundi (uppfriskande av skolfranskan, inför resan). Tillbaka måndag, alltså. Hoppsan, måste packa och stryka innan. Och bestämma vilka böcker att ta med. Lutar åt Brundins Anna-Lena från Montmartre (raka motsatsen till Gail Scott!), Zolas The Belly of Paris och Janet Evanovichs Lean Mean Thirteen. Tänk att man kan bli så till sig för två och en halv dags ledighet! Pta Paris, jag älskar inte kortfilmskollektivet Paris, je t'aime. Bekräftar fördomar om vissa regissörer (t.ex. överskattade Gus van Sant) samt det faktum att kortfilm är som noveller, dvs mycket svårt att göra bra. Och absolut ingen lyckas i Paris, je t'aime, det måste vara rekord.