läsro en söndagseftermiddag 2

Det är fortfarande bitande kallt ute och inomhus viner vinden genom dörr- och fönsterspringor. Jag är tillbaka i New York men förkyld och vill mest ligga i sängen. En kopp maltigt och citrusdoftande te (Mariage Frères Russian Breakfast Tea - att nämna tesort har jag lärt mig av glamourbibliotekarien) värmer tillsammans med Germaine Greers beskrivning av kärleken till australiska öknen:

 

"For years I have gorged on the life that pounds within what we were taught to call the 'dead heart', from the sudden glitter of dawn, when kangaroos sprang in front of me and emus loped beside me, with my ears tuned to the electric sizzle of finches' song against the limitless silence, to the creeping violet fingers of evening. The white heat never seemed all that hot to me, because the desert winds freeze-dried the sweat on my body. Zero humidity and I were made for each other. The more I saw of semi-arid Australia, the more I yearned for it" (55).

Januari: 1700-talsförfattare och feminister

Maria Edgeworth by John Downman, 1807

Idag fyller anglo-irländska författaren Maria Edgeworth 250 år (eller 249, beroende på vilket år man väljer som hennes födelseår). Och av en slump har jag lagt hennes roman Belinda (1801) till högen av böcker jag hoppas läsa i januari. Eller nej, det är ju inte av en slump. Det slumpar sig snarare att hon fyller år idag. För under 2016 planerar jag att läsa 1700-talsromaner av just kvinnliga brittiska författare. De var både många och inflytelserika, men idag är deras namn inte lika välbekanta som t.ex. Fielding, Richardson och Defoe --- tre manliga romanförfattare från perioden. Belinda publicerades visserligen ett år in på 1800-talet men jag väljer ändå att börja med just den här romanen eftersom intrigen och humorn jämförts med Jane Austens. Jag hoppas verkligen att det stämmer. Övrig litteratur jag planerar att läsa under januari är också skriven av kvinnor:

  

 

De tre understa titlarna har alla att göra med sådant jag hoppas publicera under 2016, så dem måste jag läsa, vare sig jag har lust eller inte. Hursomhelst är det kul att två stora namn från 1970-talets kvinnorörelse fortfarande tycker att de har något att säga. Gloria Steinem skriver om resandets betydelse för hennes feministiska medvetande och Germaine Greer om hur hon återvänder till Australien för att ta sig an en gammal farm. Mer information följer när jag läst ut.