Lastbåten Aldebaran har fastnat i Marseilles hamn, ägaren är i ekonomisk knipa. Kvar på båten är tre män som i den annalkande sommarhettan tvingas konfrontera känslor, händelser och tankar som först drivit dem ut till havs. Spikrakt språk, snåriga tankar, Marseille är en lockande, fet pärla på den blå Medelhavshorisonten och Odysseus irrfärder utgör mental karta för Diamantis, en av de vilsna sjömännen. Som i alla franska noirs utgör kärleken kärnan i huvudpersonernas problem. Izzos roman är litterär motsvarighet till filmer som Pépé le Moko och Le quai des brumes.Jag vill gärna resa till Marseille efter att ha läst boken men lite har jag faktiskt redan varit där, via Diamantis och de två andra männen i romanen. Det här är ingen livsavgörande roman men den råkar vara i min smak, just här, just nu. Blir nog ännu bättre av att läsas under just Medelhavssemester, eftersom regionen bildar bakgrund till handlingen. Musik får också stor plats i berättelsen: Duke Ellington, Tito Fuente, Gianmaria Testa och Lili Boniche. Här en fin bild på Marseilles hamn, dock knappast där Aldebaran förmodas stå förtöjd:
