Visar inlägg med etikett Graham Greene. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Graham Greene. Visa alla inlägg

torsdag, oktober 29, 2009

Graham Greene - "The Human Factor"

Fler spioner och kalla krig i The Human Factor (1978), men efter le Carré tycker jag Greene är omständlig, t.o.m. lite trist. Visserligen söker han till skillnad från den förra att förklara varför en person väljer att berätta sitt lands hemlisar för ett annat land. Av tacksamhet och kärlek är de något oväntade svaren i romanen. De brittiska säkerhetstjänstemän som är spionen på spåren är byråkratiskt, ja, riktigt Hanna Arendt-banalt, onda. Det skildrar Greene högst effektivt. Tillvaron som ex-spion i en grå lägenhet i ett kallt och fult Moskva, likaså. När jag tänker efter var den här boken rätt otäck i all sin lågmäldhet.

onsdag, juli 23, 2008

Böcker A till Ö: S

Malin skriver: Femte bokstaven ut blir S. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av.

Författare: Birgitta Stenberg för sina självutlämnande och spännande självbiografier. Hennes 50-talsäventyr i Paris är jag särskilt förtjust i. (bubblar: minst lika bra Sagan, Sandel, Sayers och Söderberg)

Titel: Skuggor och speglingar: en sonettsvit av Lotta Olsson är en fin omskrivining av Persefone- och Demetermyten. Får nog ändå dela plats med antologin Synd: noveller från kvinnornas moderna genombrott, eftersom den senare innehåller sådana rara pärlor (länken går direkt till texterna, som nu finns på nätet!).

Karaktär: svårare, men Stephanie Plum från Janet Evanovichs New Jersey-baserade böcker får det nog bli. Får mig att skratta högt var jag än befinner mig. (bubblar: två härligt omoraliska kvinnor: Sister Carrie och Becky Sharpe, samt betydligt mer moraliska Sarah från The End of the Affair).

måndag, april 14, 2008

Slutet på historien

Bokhora-Johanna L läser Grahams Greenes "The End of the Affair" som är en av de vackraste romaner som finns. Jag hoppas hon tycker om den, annars får jag göra som i fallet med Highsmith, dvs låta bli att läsa det hon skriver om just den här boken. Det har förresten gjorts film av Greenes roman, flera gånger om jag inte minns fel. Jag tycker särskilt mycket om versionen med Ralph Fiennes och Julianne Moore i huvudrollerna.