Under 1990-talet såg jag den alltid på Röda Korset, Emmaus, Myrorna: Ferenc Karinthys roman Epepe, blygrått skyddsomslag, fulgrön titel. Kände slutligen medlidande, köpte eländet och läste. Och vilken fantastisk, mardrömslik roman Karinthy skrivit. I korthet: Huvudpersonen, en lingvist, somnar på planet till konferens i Helsingfors bara för att vakna upp i en helt annan stad, där han inte förstår språket och ingen förstår honom. Vad värre är, ingen bryr sig. Kafkaesk tillvaro följer.Extra roligt att Karenthy var ungrare, eftersom jag i Budapest upplevt nästan vad huvudpersonen går igenom: att inte alls förstå språket och inte bli förstådd (jag talar inte heller tyska eller ryska). Tyvärr har jag tvingats summera Epepe för icke-svenska (icke-ungerska) vänner då romanen inte översatts till engelska. En översättare berättade att ingen förläggare var intresserad. Men det var uppenbart förlaget Telegram, som just publicerat Epepe som Metropole. Jag ska köpa flera ex och ge bort. Stackars mina vänner då boken inte är så munter (och de redan fått den berättad för sig...) Men den är väldigt bra.
