Visar inlägg med etikett Sally Beauman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sally Beauman. Visa alla inlägg

torsdag, juli 14, 2016

Bastille Day - frukost

Franska nationaldagen idag och jag firar med, eh, ägg. Efter två starka koppar kaffe tidigt på morgonen, innan hettan och fukten hunnit lägga sig som en blöt filt över dagen, plockade jag chokladmyntablad på terrassen för en mindre magstark dryck. Chokladmynta är min nya passion, luktar mer choklad än det smakar men smak är ju till hälften doft. Lite som att dricka mintchoklad, mums.
Till det kokade jag två ägg som jag sedan skvätte några droppar fransk vinägrett över. Alltså, vinägrett man gör själv smakar ju i regel godast, men den här normandiska varianten är något alldeles speciellt. Den går inte att få tag på i New York, tyvärr. Vill man köpa den utanför Frankrike, där Toustain-Barville är ett vanligt och inte särskilt exklusivt varumärke, får man snällt ta sig till NK i Stockholm, i alla fall om man bor i Sverige. När jag är där brukar jag passa på att köpa två flaskor - de brukar räcka ett helt år. Jag trycker också ner en vitlöksklyfta eller två i den flaska jag öppnar. Då blir vinägretten ännu godare. Efter frukosten går jag ner till dörrvakten som överlämnar en hel hög paket - som julafton. Fast paketen kommer ju från mig. Däri bland annat:
 Mest lättsam läsning, förutom Hanna Arendts bok om totalitarianism. Jag har ingen aning om när jag har tänkt hinna läsa någon av de här böckerna. Mer Bastille Day senare.

söndag, april 06, 2008

Tillbaka till Manderley

Calliope har läst Rebecca och tyckte sådär. För mig är boken en storfavorit som jag läser om lite då och då, men jag tipsade henne istället om Sally Beaumans Rebecca's Tale som är nästan lika bra. Susan Hills Mrs. de Winter, som tar vid där Rebecca slutar, tyckte jag däremot var ganska dålig.

Eftersom jag nyss läst ut Simenons Dirty Snow (kommentarer följer) har jag börjat bläddra lite i Daphne av Justine Picardie, som Läsdagboken tipsade om för ett tag sedan. Boken utspelar sig parallellt under två tidsperioder, där den moderna berättelsen är en omskrivning av just Rebecca. Idén känns igen från Michael Cunninghams Timmarna. Efter bara två sidor är jag lite skeptisk, men jag kanske ändrar mig. Den som undrar var Picardie hittat information om Menabilly, du Mauriers hus i Cornwall som också var inspirationskälla till Manderley, kan läsa om det på hennes blogg.