Jaha. På precis samma ställe som sist händer det. Ungefär mitt i Roths American Pastoral tappar jag farten och tänker att nej, nu orkar jag inte läsa mer om 'Swede' Levovs vidriga dotter och hans förbaskade handskfabrik. Så istället för att plåga mig vidare pausar jag en stund (men jag återkommer för nog vill jag veta hur det ska sluta, eller snarare hur Roths alter ego, inkontinensdrabbade Zuckerman, tror att det hela slutade).
Pausbok blir Patrick Redmonds The Wishing Game, som utspelar sig på internatskola för pojkar och som hittills visat sig vara lika delar Harry Potter och Hesses Demian, minus trollstavar och Jungianskt psykobabbel. Fast trollkonsterna kommer nog snart, misstänker jag. Å andra sidan har jag lättare för dem än för Jung. The Wishing Game är inte det bästa jag läst, men lagom mycket stämning och mystik för en kulen måndagskväll. Vad sägs om den här inledningsmeningen: "A bitter wind whistled outside the window but the glow of the fire made the room seem snug". Stor dark and stormy night-varning på den, men passar rätt bra med en kopp te, hemgjorda scones och clotted cream. Mums.
Pausbok blir Patrick Redmonds The Wishing Game, som utspelar sig på internatskola för pojkar och som hittills visat sig vara lika delar Harry Potter och Hesses Demian, minus trollstavar och Jungianskt psykobabbel. Fast trollkonsterna kommer nog snart, misstänker jag. Å andra sidan har jag lättare för dem än för Jung. The Wishing Game är inte det bästa jag läst, men lagom mycket stämning och mystik för en kulen måndagskväll. Vad sägs om den här inledningsmeningen: "A bitter wind whistled outside the window but the glow of the fire made the room seem snug". Stor dark and stormy night-varning på den, men passar rätt bra med en kopp te, hemgjorda scones och clotted cream. Mums.