Gin, tonic och ett knippe timjan

Det kom en låda med kryddväxter som behövde blir omplanterade i större krukor. Jag började ambitiöst med timjan, som faktiskt kom i jord innan jag såg att det också kommit ett bokpaket.

Eftersom jag tidigare på dagen äntligen läst, kommenterat och betygsatt det sista examensarbetet, b- och c-uppsatsen, inlämningen osv för den här terminen slängde jag ihop en välbehövlig gin och tonic efter att ha öppnat paketet.

Jag planterade inte fler kryddor efter det. Istället läste jag första sidorna i Madeleine Brents Heritage of Shadows. Och insåg att jag misskategoriserat hennes romaner. De är ju inte renodlade romanser, alls, utan spänningsromaner, typ. Eller, spänningsromanser kanske är det rätta ordet.

Medan jag funderade över vilken genre Brents romaner egentligen tillhör, och om jag nog ändå borde slänga ihop en till gin och tonic till, sjönk solen sakta mellan höghusen.

38e gatan lyste som guld trots att Manhattanhenge (å fula ord!) för länge sedan är förbi. Här var jag tvungen att resa mig upp för att ta bilden. Och insåg då att ginen stigit mig lite åt huvudet. Så det blev bara en drink.

Chrysler fångar de sista strålarna

Eftersom jag redan stod upp passade jag på att tända ljusslingan på planket som skiljer vår altan från grannens.  

Jag satt kvar länge efter att det mörknat och läste, vilade ögonen (som det heter) och tittade förstrött på de återstående kryddväxterna i lådan. Mr B kom hem med kinamat han hämtat upp på vägen och jag dukade utomhus. Nu, snart, vågar jag hoppas att semestern börjar på riktigt. Bara en vecka kvar.

"Stormswift" och "Merlin's Keep" - Madeleine Brent

Stormswift (1984) och Merlin's Keep (1977) är romance - och bra sådan. Författaren Madeleine Brent är pseudonym för Peter O'Donnell, mannen bakom Modesty Blaise, och han följer troget romance-genrens regler i båda berättelserna; vad han gör inom ramarna är mer intressant. I båda fallen är huvudpersonen en ung kvinna av engelskt ursprung, som av diverse omständigheter växer upp i Afghanistan (Stormswift) respektive Tibet (Merlin's Keep). Kvinnorna räddas från ganska miserabla omständigheter av engelsmän som befinner sig i trakten av helt andra orsaker. Så börjar kvinnornas resa tillbaka till Storbritannien, på jakt efter sina rätta identiteter. Och där ballar det plötsligt ur, på ett bra sätt, när Brent äntligen sätter konventionerna på prov.

Att studera omslagen ger ingen vink om vad romanerna handlar om. De ser ut som alla andra romance-omslag. I Stormswift väver Brent ihop huvudpersonens öde med de misslyckade engelska invasionerna av Afghanistan. När Jemimah återvänder till Storbritannien för att återta sitt arv, upptäcker hon att någon som kallar sig vid hennes namn redan tagit det i besittning. En Judy och Punsch-show blir något oväntat hennes räddning och när hon dessutom kärar ner sig i någon helt annan är mannen som räddade henne i romanens början, då blir det riktigt underhållande.

Merlin's Keep utspelas i Tibet, en plats Brent beskriver som extremt vidskeplig. Också här återvänder den kvinnliga huvudpersonen till Storbritannien, och där introducerar Brent en "mesmerizer", dvs en slags magiker eller hypnotisör, som så klart visar sig ha något att göra med en profetia uttalad i just Tibet. Här är hotet övernaturligt och lite fånigt blir det. Tänk vissa av Mary Stewarts romaner. Påminner lite om W. Somerset Maughams The Magician, men mer underhållande.

För den som inte läst romance tidigare är Madeleine Brent en bra introduktion, men också ett tips för luttrade romance-läsare som inte upptäckt Brent ännu. Själv hamnar jag någonstans mittemellan. Bör väl sägas också att det här är romance utan sex, men det betyder inte att huvudpersonerna är oskulder. Redan där utmanar Brent konventionerna. Hoppas bara på att så småningom få lite mer input om Brent från Romancepodden.