Peter Carey - "True History of the Kelly Gang"

Först efter ett par sidor hittar man flytet, skriver Helena på Bokhora om Monika Fagerholms nya roman. Detsamma gäller Peter Careys Booker-prisade roman om australiske tjuven och bankrånaren Ned Kelly. Tillsammans med brodern och två vänner stal Kelly under mitten av 1800-talet boskap, rånade banker och mördade i nybyggarområdet öster om Melbourne. Så småningom tillfångatogs han och hängdes. Det är ett sätt att berätta historien, men Carey har valt ett annat. True History of the Kelly Gang (2000) är en barsk folksaga, nedpräntad av Kelly själv i form av fiktiva, grammatiskt inkorrekta brev till dottern. "He did not own that country he never could", skriver Kelly om en av de många välbärgade nybyggare som i mitten av 1800-talet protesterade mot den nya lag som tillät också mindre bemedlade personer att kalla landområden för sina. De senare var liksom Ned Kellys föräldrar ofta kriminella irländare, vilka dömts att avtjäna sina straff i de nya kolonierna. För dem blev Kelly en hjälte:

"And here is the thing about them men they was Australians they knew full well the terror of the unyeliding law the historic memory of UNFAIRNESS were in their blood [...] I seen proof that if a man could tell his true history to Australians he might be believed it is the clearest sight I ever seen" (s. 360)

Fast romanens Kelly är mest ett offer för omständigheterna och en korrumperad polismakt. Två saker slår mig under läsningen: Trots efterlysningar lämnade Kelly ogärna sina hemtrakter och han var bara 26 år när han avrättades. Det påminner mig om filmen The Warriors, där ett gatugäng från Brooklyn förvandlas till osäkra småkillar när de tillfälligt lämnar de välkända gatorna för Manhattan och Bronx. Den karga stilen och våldet i texten för också tankarna till E. L. Doctorows Hard Times. Oväntade inslag av transvestism (!) och riddarmyter länkar dock Kellys historia till Irland snarare än Amerika. Jag är hursomhelst svag för den här typen av berättelser och därför också för Careys roman, trots det till en början frustrerande stilgreppet. Däremot är jag inte säker på att jag kommer att läsa något mer av Carey. Så fångad blev jag inte. En autentisk brottsredogörelse, alltså verkligen nedpräntad av Kelly själv, kan man läsa här.