Semesterläsning på Mykonos

Jag är normalt ingen solsemestrare, men så underbart det varit att bada i havet, somna i solen efter en Bloody Mary eller två till lunch och känt både kropp och själ gå ner i varv.  

På den här båten bodde vi. Nej, jag skojar. Den tillhörde någon rysk oligark eller liknande som ankrat utanför Elia strand för dagen. Vi bodde här.

Vad jag slöläste på stranden: 

Dorothy L. Sayers Five Red Herrings (1931) - Lord Peter befinner sig i de skottska högländerna när liket av en grälsjuk konstnär påträffas i en sjö. Misstankarna faller på de andra konstnärerna i trakten. Fem av dem är s.k. "red herrings", en är mördaren. Lite för komplicerad plot för strandhäng. Jag fick ständigt bläddra tillbaka för att reda ut namnen på konstnärerna. Och ett fasligt cyklande i kapp tåg i den här historien. Det mesta uppvägdes dock av Lord Peter, den charmigaste amatördetektiven i historien.

Erica Ferenciks The River at Night (2017) - ett tjejgäng bestämmer sig för att forsränna uppe i norra Maines vildmark. När en olycka är framme måste kvinnorna snabbt ta sig hem. Lokalbefolkningen är dock minst sagt fientligt inställd. Har jämförts med romanförlagan till filmen Den sista färden (1972) och då vet läsaren vad som väntar. Spänning, lite skräck (fast inte av något övernaturligt slag) och snabb handling. Den här sträckläste jag under parasollen.

Jane Harpers Force of Nature (2018) - Harpers andra roman efter Hetta (The Dry, 2017). Den här berättelsen utspelar sig i den australiska bushen och precis som i Ferenciks roman fokuserar handlingen på ett gäng kvinnor, arbetskamrater som är på s.k. jobbretreat. Aaron Falk från Hetta är också tillbaka, för att utreda misstankar om ekonomisk brottslighet inom företaget kvinnorna arbetar på. Gruppen går vilse i bushen och en av kvinnorna, Falks visselblåsare, återvänder inte med de andra. Strukturen är inte lika komplicerad som Hetta, på gott och ont, men på stranden och flyget var det perfekt läsning. 

Mr B och jag var för övrigt på Mykonos för ett bröllop, som tog plats i solnedgången i den vackra kyrkan nedan.

påskläsning

Jämförelsevis tyst utanför fönstret. Manhattan har tagit påsklov. Så också jag.  Planen idag består av långläsning i sängen och en sen brunch. Jane Harpers The Dry (2017) har fått strålande recensioner och vunnit pris. Kiewarra, på australiska landsbygden. Torkan har varat i två år och situationen börjar bli desperat. En familj hittas mördad - är det Luke, mannen i familjen, som i förtvivlan tagit livet av dem allihopa, eller är det någon helt annan? Polismannen Falk och Luke var barndomsvänner, tills Falk lämnade Kiewarra i vanära efter att ha blivit inblandad i mordet på en tonårsflicka. Tillbaka för begravningen övertalas han att titta närmare på de ekonomiska omständigheterna kring Lukes familj. Tillsammans med lokala polismannen Raco hittar de spår som tyder på att någon annan än Luke måste ha hållit skjutvapnet. Ja, ungefär så här långt har jag hittills kommit och än så länge inte ett felsteg av Harper. Hennes roman förmedlar också en fenomenal känsla av plats. Torkan, den hänsynslösa solen, giftspindlar och flugor. Har den här romanen inte filmatiserats inom ett par år så lovar jag att äta upp min hatt. Om jag hade haft någon. Hursomhelst perfekt roman att tillbringa dagen med.