varför den här romanen? jag minns inte

Har det hänt er? Att ni hittar en bok (roman, diktsamling, pjäs - inte så noga) i bokhyllan och inte minns varför ni köpt den? För mig hände det idag igen. Boken är Raymond Chandlers The Little Sister - och jag har inte bara en utan två exemplar av precis samma bok - och jag vet att jag köpt den här titeln av en speciell orsak. Jag minns bara inte vad den är. Vad jag däremot minns är att jag glömt en gång förut. Då bodde vi fortfarande i London och jag hade precis upptäckt att jag redan hade ett exemplar av den hårdkokta detektivberättelsen. Jag minns också att jag till slut mindes varför jag köpte det första exemplaret (och det andra). Inte bara för att jag glömt att jag redan hade boken hemma (det var det delvis också, så klart), utan det var för något annat. Men jag minns som sagt inte längre vad det var. Jag googlar romanen och tänker att den kanske filmatiserats. Men nej. Kan den ha blivit "rebootad" à la Jane Austen? Nej, det verkar den inte heller ha blivit, däremot är den tydligen Michael Connelys favoritroman, eller i alla fall kapitel 13. Sånt kan man få veta när man googlar en titel på måfå. Men i mitt huvud ringer inga klockor, jag har ingen aha-upplevelse av det slag man får när man plötsligt minns något man glömt. Kan det vara så att jag läst om romanen på någons blogg? Om det var på just din får du gärna höra av dig. Det kan vara så att jag läst en analys av romanen. Under en period var jag väldigt intresserad av (film) noir. Det är jag förresten fortfarande. Men om det var så, att jag läst någons akademiska utläggning om romanen, har jag uppenbarligen glömt det. Under mitt sökande hittar jag en animerad film baserad på The Little Sister. Den får jag vänta att se tills jag läst ut romanen, men om du inte planerar att läsa den så varsågod, här är den. Det är f.ö. inte pga den här filmen som jag har (två exemplar av) romanen hemma, men vi kan ju låtsas att det är så:

"My Brilliant Friend" - Elena Ferrante

Jag har läst väldigt lite i april. Istället har jag som vanligt rest och jobbat, men också gjort mycket roligt här hemma, något jag kanske berättar om en annan gång. Det jag däremot gjort när jag stupat i säng varje kväll är att läsa några sidor ur Elena Ferrantes My Brilliant Friend. Och i morse läste jag så romanens sista sidor som i en feber.

Det har skrivits mycket om den första delen i Ferrantes tetralogi, så vi det här laget vet väl alla vad den handlar om: två flickor växer upp i en av Neapels fattigare stadsdelar. Mellan dem uppstår en vänskaplig konkurrens som består också i tonåren, trots att omständigheterna gör att deras liv börjar ta drastiskt olika vägar. Elena/Lenú fortsätter i skolan medan Lila, av lärare och Lenú ansedd som den mer intelligenta av dem två, förpassas till en framtid i sina föräldrars skomakeri.

Det som gör Ferrantes roman så insiktsfull är hur hon vågar erkänna att konkurrens kan vara basen för, ja själva drivkraften bakom kvinnlig vänskap och inte nödvändigtvis något som enbart korrumperar densamma. Så brukar inte vänskapsrelationer mellan kvinnor skildras. När romanen slutar är de två huvudpersonerna bara 16 år, men det känns som att jag följt dem ett helt liv. 

quoting shakespeare

På en föreläsning i Oxford om den litterära produktionen av en annan William (- Blake -) berättade skådespelaren Samuel West (son till den berömde Shakespeareskådisen Timothy West - Love's Labours Lost, King Lear, Henry IV, Macbeth, The Merchant of Venice, Hamlet, Othello, Richard II, The Tempest) om rådet han fick av sin litteraturlärare appropå sommarläsning: läs Shakespeares alla verk. Det var det bästa råd han kunde ha fått, menade han. Kanske blir det mitt sommarprojekt...

Söndag i stan

Äntligen hemma, äntligen ro. Efter flera hektiska veckor i Sverige utan någon som helst lästid är det ren njutning att återigen landa, bokstavligen och mentalt. Rotar i hyllorna och hittar novellsamlingar av W. Somerset Maugham och Karen Blixen. På altanen redan 20 grader varmt och söndagstyst nere på gatorna. Jag påbörjar Maughams novell "Rain," som jag sett fram emot att läsa sedan flera år tillbaka. En vit ballong har glidit ur en barnhand och svävar upp mot den klarbå himlen. På Madison Avenue spelar någon trumpet. Kanske är man på väg ner till Union Square för att fira Earth Day. Själv befinner jag mig redan på ett skepp på Stilla havet, på väg mot Samoaöarna, i sällskap med missionärsparet Davidson och miss Sadie Thompson.