Zolas Paris

"...this shop which had suddenly appeared before her, this building which seemed so enormous, brought a lump to her throat and held her rooted to the spot, excited, fascinated, oblivious to everything else. The high place-glass door reached the mezzanine floor and was surrounded by elaborate decorations covered with guilding..."

Émile Zola, The Ladies' Paradise (Au bonheur des dames) 1883.

Tillbaka efter lång, härlig helg i franska huvudstaden. Jag hade planerat vissa bokköp, att hitta svarta gummiskor från Bensimon och kanske en fin kanvasväska för mathandling hemma i London. Mao, en ganska blygsam lista. Efter lunch och eftermiddagspromenad till och fika vid Place des Vosges på fredag (dag 1) sov Mr. B middag. Eftersom jag läste och absolut älskade Zolas roman Damernas Paradis förra året, gjorde jag under tiden ett återbesök på Le Bon Marché, Paris motsvarighet till NK. Det var tur att jag gjorde det för i källaren ligger en bokavdelning, vilken var den enda bokhandel jag hann in i under helgen. Sedan åkte jag upp- och nerför varuhusets rulltrappa och försökte föreställa mig hur det måste ha sett ut när allt var nytt. Sommarrean var i full fart och jag hittade fina, men fortfarande hutlöst dyra kanvasväskor som därför fick ligga kvar. Le Bon Marché sålde inte Bensimon, men jag äger redan sex par (dock inte svarta) så det gjorde inte mycket. Steg också in i ett moln av Carons sensuella Tabac Blond och kunde sedan inte sluta inandas min egen hud. Åkte tillbaka till hotellet, väckte Mr. B och intog nostalgimiddag på Au Pied de Cochon. Den klassiska restaurangen ligger på gata i anslutning till hallarna och vad passade bättre än att påbörja Zolas The Belly of Paris (Le Ventre de Paris), eller just Hallarna på svenska?

p.s. rekommenderar Oxford World's Classics annoterade utgåvor av Zola.

På en gris...

...till Paris denna helg. Alors, encore une petite pause, mais je reviendrai lundi (uppfriskande av skolfranskan, inför resan). Tillbaka måndag, alltså. Hoppsan, måste packa och stryka innan. Och bestämma vilka böcker att ta med. Lutar åt Brundins Anna-Lena från Montmartre (raka motsatsen till Gail Scott!), Zolas The Belly of Paris och Janet Evanovichs Lean Mean Thirteen. Tänk att man kan bli så till sig för två och en halv dags ledighet! Pta Paris, jag älskar inte kortfilmskollektivet Paris, je t'aime. Bekräftar fördomar om vissa regissörer (t.ex. överskattade Gus van Sant) samt det faktum att kortfilm är som noveller, dvs mycket svårt att göra bra. Och absolut ingen lyckas i Paris, je t'aime, det måste vara rekord.

Böcker A till Ö: W

Bokutmaning från Malin via Ett hem utan böcker (andras inspiration är bra när man som jag saknar egen). Alltså, författare och verk på W - men jag följer inte reglerna utan nämner flera och bara de jag tycker om.

Författare: Edith Wharton - för beskrivningarna av Old New York society och för hennes kvinnoporträtt, som är mer sympatiska än Henry James. Läs t.ex. The Age of Innocence eller The House of Mirth. Maffiga bladvändare. Och P. G. Wodehouse - för att han är så förbaskat rolig. Läs i stort sett vad som helst med Jeeves och Wooster. Bubblar: Wägner, Woolf, Williams, Walters.

Titlar: Sophia Lorens Women & Beauty - jag halvsamlar på gör-om-mig böcker och stilguider och det här är en av de bästa. Ok, på bilderna ser Loren inte riktigt klok ut - den tjusiga ovan är inte med - men hennes texter är juveler i sammanhanget. Råden påminner ibland om Elizabeth Wurtzels The Bitch Rules, f.ö. nyligen hyllad av bokhora-Helena. Samt ännu en faktabok på "W", What Jane Austen Ate and Charles Dickens Knew - om man gärna läser brittiska 1800-talsromaner. Innehåller allt man undrat och sedan lite till. Bubblar: What I Loved, Want to Play?, The Wind in the Willows, Who's Afraid of Virginia Woolf?

Beställningsattack

Det var inte alls meningen. Jag behöver inte fler olästa böcker i hyllorna. Jag behöver inte fler filmer. Fast behöver och behöver, det är väl begär och inte behov det handlar om. Caroline citerar My Paris och jag vill också läsa. Drawing Words and Writing Pictures och What It Is är guider till grafiskt romanskrivande. Titlarna hittade jag i följande artikel. Och filmen Merry Christmas Mr. Lawrence är ren nostalgi. Som fjortonåring såg jag den otaliga ggr för att överleva ett år av brittiskt kolonialliv i N---. Vet inte om den fortfarande håller (och var den egentligen bra ens då, fyllde den inte ett behov snarare än ett begär?). Filmmusiken är iallafall ljuvlig.

Beställningar:
Gail Scott: My Paris
Jessica Abel & Matt Madden: Drawing Words and Writing Pictures
Lynda Barry: What It Is
Merry Christmas Mr. Lawrence (film)

"The Lost Sailors" - Jean-Claude Izzo

Lastbåten Aldebaran har fastnat i Marseilles hamn, ägaren är i ekonomisk knipa. Kvar på båten är tre män som i den annalkande sommarhettan tvingas konfrontera känslor, händelser och tankar som först drivit dem ut till havs. Spikrakt språk, snåriga tankar, Marseille är en lockande, fet pärla på den blå Medelhavshorisonten och Odysseus irrfärder utgör mental karta för Diamantis, en av de vilsna sjömännen. Som i alla franska noirs utgör kärleken kärnan i huvudpersonernas problem. Izzos roman är litterär motsvarighet till filmer som Pépé le Moko och Le quai des brumes.

Jag vill gärna resa till Marseille efter att ha läst boken men lite har jag faktiskt redan varit där, via Diamantis och de två andra männen i romanen. Det här är ingen livsavgörande roman men den råkar vara i min smak, just här, just nu. Blir nog ännu bättre av att läsas under just Medelhavssemester, eftersom regionen bildar bakgrund till handlingen. Musik får också stor plats i berättelsen: Duke Ellington, Tito Fuente, Gianmaria Testa och Lili Boniche. Här en fin bild på Marseilles hamn, dock knappast där Aldebaran förmodas stå förtöjd:

Sommardeckare

Marika Andrae har skrivit intressant om B. Wahlströms ungdomsböcker i Rött eller Grönt? Själv valde jag oftast grönt, mest för att min äldre bror sträckläste Biggles och Tre Deckare och jag fick ärva. Jag väljer fortfarande "grönt" när valet som vuxen står mellan chick lit (rött) och deckare (grönt). I båda fallen irriterar jag mig dock på författarnas föreställningar om sina läsare.

Chick lit förutsätter allt som oftast att jag kan identifiera mig med karaktärer som mest tänker på män, shopping och det lilla livet, medan deckarförfattarna tar för givet att jag delar deras oftast ärkekonservativa åsikter ifråga om dödsstraff, kriminalpsykologi och nödvändigheten av våld. Och jo, jag vet. Det rör sig om fantasier i båda fallen och man är och blir faktiskt inte det man läser. Hur som helst har jag lättare att acceptera floskler i deckarform. Följande deckarförfattarskap är nya för mig och rekommenderas med vissa reservationer:

Tess Gerritsen: Body Double. Bokhore-Helena tipsade om Gerritsens polis- och obducentserie som utspelas i Boston med omnejd. Och jo, det här är bättre än Patricia Cornwell (vars macho-konservatism går långt över gränsen för vad jag står ut med). Body Double är Natural Born Killers-inspirerad bladvändare.

Nicci French: Losing You. Författarparet "Nicci Frenchs" deckare utspelas här på brittisk ö utanför södra Englands kust. På tal om bladvändare, här går det undan då boken utspelas under en enda dag. Starka Mary Higgins Clark-vibbar (varningar) kring det här författarparet. Dvs filmiska beskrivningar och banalt slut.

Harlan Coben: Promise Me. Okej, jag läste The Woods i mars men har faktiskt glömt bort vad den handlade om. Tyckte bra om den franska filmatiseringen av Tell No One även om de logiska luckorna var stora nog att svälja vissa karaktärer hela. På tal om karaktärer så är de återkommande i vissa av Cobens böcker och inte helt realistiska. Dessutom har han en förkärlek för omotiverat övervåld.

Gerritsen och Coben fungerar utmärkt som verklighetsflykt. Nicci French hoppar jag över i fortsättningen.

Veckans bokhandel

Waterstone's, 11 Islington Green.

Islington, London, N1 2XH

Jag har varit dålig på att leta upp och presentera boklådor på sista tiden. Hursomhelst, Waterstone's är en kedja där jag ofta hittar mindre kända författare och förlag. Bland bästsäljare och "3 för priset av 2"-titlar står alltid ett bord eller två med böcker på gemensamt tema (sjöfärder, London, dystopier etc) samt personalens personliga favoriter. Nu vet inte jag om de får betalt av förlagen för uppmärksammandet av vissa titlar (troligen), men inspirerande är det allt. Bäst är jättebutiken på Piccadilly street men samtliga lådor i kedjan har ett liknande utbud. Min lokala favorit ligger på Kensington High Street. Köpte dock följande titlar uppe i Islington (3 för priset av 2 + en till):

S. S. Montefiore: Young Stalin
Janet Evanovich: Lean Mean Thirteen
Rose Tremain: The Road Home
+ Toril Moi: Henrik Ibsen and the Birth of Modernism

p.s. Läsdagboken har också skrivit om Waterstone's (se inlägg från 19 april 2008).

The Night of the Iguana

Lite missvisande trailer (roligare scen här)...

Hopplöshetens lov

När allting är som jävligast, då gör jag det; läser Tennessee Williams. Hans karaktärer har det alltid värre, hopplösare, står närmare branten än jag någonsin gjort. Nu slumpar det sig att jag ser filmatiseringar av pjäserna och novellerna istället. Någon med exceptionellt bra smak har nämligen bytt ut (?) sina videokassetter mot dvds.

Resultat: efter att ha lämnat in ett antal bra och mindre bra Hollywoodproduktioner till Oxfam kom jag tillbaka med nästan lika många "nya" filmer - tre Bette Davis, fyra Greta Garbo och tre filmversioner av Williams pjäser, bl.a. en av hans absolut bästa, The Night of the Iguana. De övriga två är Sweet Bird of Youth och The Roman Spring of Mrs. Stone. Tyvärr inte Cat on a Hot Tin Roof eller A Streetcar Named Desire, men de har jag ju sett förut. Eugene O'Neills Anna Christie med Greta Garbo i den alkoholiserade huvudrollen var också ett fynd.

Om Williams är humanisten, eller kanske pessimisten, bland de "tre stora" amerikanska pjäsförfattarna, så är O'Neill mystikern ("that ole' devil the sea!"). Och den tredje, Arthur Miller? Ja, han är helt klart moralisten. Och jag har lite svårt för honom av just den anledningen.

Upptäckt i Islington

För tre år sedan såg jag något som liknade en Banksy på ett byggarbetsplank uppe i Oxford. Skulle ha frågat byggjobbarna om jag kunde få masonitskivan... Idag plastar man in hans kludder. Se t.ex. den här väggen uppe i Islington (Upper Street). Tyvärr är Tescoflaggan övermålad. Fast är inte graffiti tänkt att vara tillfällig till sin karaktär?

Bokprojektet - uppdatering

Nej, ingenting är arrangerat, löst (?), färdigt trots en intensiv vecka av lägenhetsletande. Dock, vissa fördelar: jag ser delar av London jag normalt inte besöker (Islington, Highbury, West Kensington, Battersea, Clapham etc) och får en del läst under tunnelbaneåken, bl.a. bokprojektsböcker:

Jonathan Franzen: The Corrections
Liksom kritikern James Wood föredrar jag att skratta med karaktärer, inte åt dem. Franzen skrattar åt. Romanen påminner mig om hur ofta människor som säger sig avsky sitt hemland egentligen avskyr sina föräldrar. Mao, jag charmades inte av The Corrections.


Yann Martel: Life of Pi
Åh, den här romanen var så mycket bättre än väntat! Realistisk, trovärdig skildring av man som tvingas dela livbåt med tiger efter skreppsbrott. Ingen allegori, ingen magisk realism, fastän det nästan känns nödvändigt när man först läser vad boken handlar om. Istället zoologiska reflektioner. Martel var jag kluven till innan. Vet inte om jag tycker att hans försök att utbilda Kanadas premiärminister är lovvärt eller bara irriterande. Fast hans boktips är bra. Mer Astrid Lindgren till premiärminister Stephen Harper!

Ismail Kadare: Spring Flowers, Spring Frost
Fick inget grepp om Kadares bok. Tror den kräver mer koncentration än bullriga tunnelbanevagnar kunde erbjuda. Misstänker också att översättningen är lite kass (via franska till engelska). Hursomhelst, Albanien, hedersmord och postkommunism i kafkaeskt kaos engagerade inte. Kanske är felet helt enkelt Kadares.

Pausbilder

Tack Ylva och Calliope för bilder och inspiration!

Snart Tillbaka

Jobbar, letar lägenhet, rensar ur garderober och bokhyllor samt funderar om det är dags att lämna London - det lämnar ingen tid över för bloggande. Jag gör därför en paus men återkommer i slutet av nästa vecka!

Bokrensning

Nu ryker de: Patricia Cornwell, Ruth Rendell, Henning Mankell och Karin Slaughter m. fl. Jag kan inte släpa på pocketdeckare som inte kommer att läsas om. Bokhyllorna dignar, hur ser det ut i nästa lägenhet, vad får plats? Möjligtvis slutar Jane Austen och andra klassiker i pocket också hos Oxfam. Halvbra nutidslitteratur, vad ska jag med den till? Och inte har jag någon användning av reportageböcker från 1990-talet heller (hur hamnade de här i London förresten?). Vad blir kvar? Nästan allt. Å hjälp...