tisdag, januari 27, 2009

Jag som tog mod till mig

Jag har skrivit om henne förr, kvinnan i min lokala videobutik. Ikväll såg jag till min sorg att de lägger ner butiken och säljer samtliga filmer. Jag stod snart med en hög under ena armen och ännu fler i näven. Då kommer kvinnan (kan inte kalla henne namn längre) plötsligt fram till mig med en kartong till filmerna. När hon ser att jag håller i en Hepburn-Tracybox pratar vi Hepburnfilmer. Trots att papperslådan periodvis var rätt full, slutade det med enbart boxen och fyra favoriter: Woody Allens Hannah och hennes systrar och Manhattan Murder Mystery, samt två franska filmer (Lemming och 8 Kvinnor). Jag hoppar över betydligt mer prisvärda Criterionfilmer som De 400 slagen, Bergmanfilmer osv. Just nu vill jag ha Manhattannostalgi och verklighetsflykt. Alternativt, ett alldeles verkligt Manhattan (som om det var någon tvekan!). From februari är här köpstopp på både böcker och filmer.

2 kommentarer:

Kurt sa...

Video (DVD) butiker tillhör det förgångna, precis som t ex forna tiders skivbutiker. Antikvariaten finns fortfarande kvar, men i Sverige har ju de flesta flyttat ut från dyra butikslokaler i tätorter, ut till förorter eller t o m ut på landet, allt säljs på nätet.

Mrs. B sa...

Ja, vi pratade precis om det, jag och videobutikskvinnan. Numera får folk sina filmer i brevlådan eller laddar ner dem direkt från nätet. Jag var lite nostalgisk i nuet igår, när jag stod där och plockade bland filmerna. Men hellre det än att bli det senare.