"This book is dedicated to older women and addressed to young men - and the connection between the two is my proposition." (s. 6) Så börjar professor András Vajdas fiktiva memoirer, In Praise of Older Women. Redan som barn i Budapest fascineras han av och trivs i vuxna kvinnors sällskap, särskilt då mammas väninnor. En attraktiv, äldre granne tar hans oskuld i tonåren, som tjugoåring inleder han affärer med äldre, oftast gifta kvinnor och romanen igenom söker han att övertyga den presumptiva manlige unge läsaren om fördelarna med sådan förhållanden. Vardas skriver så kärleksfullt om de kvinnor han möter att man nästan glömmer att han främsta mål är just sex, inte en relation. Det är först mot slutet av berättelsen, då det står klart att han är oförmögen att inleda ett varaktigt förhållande med en kvinna, som detta blir riktigt tydligt. Romanen publicerades första gången 1965, mitt under den sexuella revolutionen, och jag kommer på mig med att undra om tomheten i huvudpersonens senare liv är Vizenczeys subtila kritik av samtidens fixering vid sex på bekostnad av känslor. Tydligt är att han anser att en viss typ av sexuella relationer är unika för Europa. I de sista kapitlen har Vardas flyttat till Canada, där han sorgset noterar att vuxna kvinnor beter sig som tonårsflickor och män är mer intresserade av alkohol än av sex.
Själv förlåter jag dock både sexfixeringen och det något nedslagna slutet i en roman som också innehåller följande rader: "Although I hope that this memoir will be instructive, I have to confess that it won't help you to make women more attracted to you than you are to them. If deep down you hate them, if you dream of humiliating them, if you enjoy ordering them around, then you are likely to be paid back in kind. They will want and love you just as much as you want and love them - and praise be to their generosity." (s. 12) Fler sådana här sexmanualer till unga män, tack.
