I New York levs ett liv på gatan, ett annat på tak och terrasser: takbarer, takbiografer, takträdgårdar. En regnig dag tidigare den här veckan lånade jag nycklarna till en orenoverad lägenhet uppe på sextonde våningen och låtsades vara Alex McLean, fotografen bakom Up on the Roof: New Yorks Hidden Skyline Spaces (2012) (fler bilder i den här artikeln). Den som inte har tillgång till egen takterrass kan läsa t.ex. Time Outs guide till mer eller mindre offentliga tak, där man kan dricka sprit, titta på film, leka trädgårdsmästare eller bara hänga. I våra kvarter såg jag inga hippa takbarer eller landningsbanor. Däremot följande, ibland lätt försummade platser:
badtunna och vardagsrum
träd
terrassromantik
fler träd och sunkig soffa
grill och loungemöbler
privatliv (trodde hon ja)
radhusidyll
Till vår i övrigt trångbodda lägenhet hör en terrass. Den fungerar som extrarum när det inte regnar. Här läser och skriver jag, här umgås vi med vänner och äter middagar:
vår oas
imorse
Från ett hustak till ett helt annat: När vi bodde i Maida Vale i London läste jag med förtjusning Ruth Rendells/Barbara Vines Grasshopper. Den utspelar delvis på hustaken i området och kanske gillar jag berättelsen främst av den anledningen. I det området kan man faktiskt ta sig mellan husen takvägen såvida man inte lider av svindel. Det går inte här. Slutligen, följande bild är faktiskt tagen från vårt hus, någon gång på 1940-talet. Fotografens namn vet jag tyvärr inte. Inte heller modellens:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar