När jag planerade vilka växter jag skulle ha på altanen i våras hade jag två mål. Att locka fjärilar till altanen, men kanske också den minsta av fåglar, nämligen kolibrin. Det sista trodde jag egentligen inte på själv, för varför skulle en sådan liten fågel söka sig ända upp till trettonde våningen i den här stendjungeln?
i brist på egen bild - Kalle Anka |
Så, idag. Sista morgonen i New York innan hösten. I eftermiddag tar jag flyget till Sverige. Klockan är sju och jag dricker kaffe på altanen innan solen hunnit stiga över hustaken. Och plötsligt en rörelse i ögats utkant. Är det en fjäril? En stor humla? Nej, det är en kolibri! En liten grågrön rackare, med ryckigt flygmönster och snabbt slående vingar, letande nektar bland plantorna. Och den kvittrar! Någon kamera hade jag så klart inte med mig men jag hade nog inte lyckats fånga den ändå, för efter att ha sett mig drog den rätt snabbt. Men vilken ljuvlig avskedsgåva och så fint avslut på sommaren.
p.s. på trädgårdsbloggen 66 Square Feet finns bilder på kolibris i Brooklyn och Harlem. Mycket lika den som besökte mig.
p.s. på trädgårdsbloggen 66 Square Feet finns bilder på kolibris i Brooklyn och Harlem. Mycket lika den som besökte mig.
6 kommentarer:
wow!! Häftigt! Lycka!
Oj det låter häftigt :)
Verkligen lycka! Jag går fortfarande omkring och är hög efter morgonens möte. Min första kolibri!
Häftigt!
Åh så fantastiskt! Gratulerar till finbesöket.
/Lotta
Tack så mycket!
Skicka en kommentar