Cora låter sig övertalas av den relativt nyanlända slaven Caesar att fly från den bomullsplantage där de båda hålls förslavade. Så börjar hennes långa resa mot norr och friheten. Men Colson Whiteheads roman börjar egentligen någonstans i Afrika, med kidnappningen av Coras mormor, och resan över Atlanten. Och Cora själv drivs inte bara av frihetslängtan utan också efter att äntligen få återse sin mamma, som flydde från plantagen när Cora bara var ett litet barn. Det är dock inte kärlek till mamman utan hat som dominerar hennes tankar. Den framgångsrika slavfångaren Ridgeway delar Coras känslor. Han har aldrig kommit över det faktum att han inte lyckades spåra Coras mamma och hans jakt på Cora och Caesar motiveras av det misslyckandet.
The Underground Railroad blev inte kortlistad för Man Booker-priset, men vad gör det. Den är spännande som en thriller, och samtidigt hjärtslitande dramatisk. Den underjordiska järnvägen är förstås en referens till den metafor som används för att beskriva de många människor som hjälpte slavar att fly från fångenskapen i söder. I Whiteheads roman är järnvägen dock ingen metafor utan en verklig, underjordisk sådan, som för Cora till valda delar av 1880-talets USA. Vissa ställen lovar frid och frihet, andra är till och med hemskare än den plats hon en gång flytt ifrån. Och bakom sig har hon hela tiden Ridgeway.
Jag gillar verkligen greppet med att realisera järnvägen och samtidigt omge den av mystik. För ingen vet egentligen vilka som byggt den och tågen, och ingen vet hur långt rälsen egentligen sträcker sig. Jag sträckläste romanen tills jag och Mr B åkte till London en vecka och sedan jobbade jag i Sverige. Då kom jag av mig i läsningen, men tog upp den tillbaka i NY igen. Det tog romanen ingen skada av. Rekommenderas varmt.
en bild utan någon relation till romanen, bara mina London-kvarter, ljuvliga South Kensington
2 kommentarer:
Jag hämtade ut den från bibblan just idag och ser fram emot att läsa den! Innan jag hunnit läsa den är min tanke att när järnvägen faktiskt blivit en verklig järnväg belyser det litet extra hur absurt det är att människor hålls som fångar och måste fly. Men det är ofta som jag får ändra förutfattade åsikter efter att jag börjat läsa en bok, och jag är säker på att Underground Railroad innehåller så många fler aspekter på slaveriet än detta.
Jo, men så kan man säkert läsa den. Själv uppfattade jag den mer som ett separat väsen, där individer bara utgör kuggar i maskineriet och inget står och faller med enstaka stationer och medarbetare. Men, antagligen tyckte Whitehead bara att det var en cool grej att bokstavliggöra järnvägen. Lite steampunk, sådär. :)
Skicka en kommentar