Maid in Britain

Alla dessa upstairs-downstairsberättelser. Har påbörjat Alison Lights Mrs Woolf and the Servants och tänker på just sådana. Att f.ö. just Virginia Woolf hade "problem" med sin inneboende hushållerska förvånar inte. Woolf har alltid framstått som en oattraktiv kombination av snobbism och osäkerhet  och den här studien ändrar inte intrycket. Är dock bara några sidor in i texten, så vem vet. Här en första del om herrskap och tjänstefolk i brittisk populärkultur:

Film: "Phaedra" (1962)

Mer på temat sex och kärlek mellan äldre kvinna och yngre man. I Jules Dassins Phaedra (1962) blir troféhustrun till en grekisk skeppsredare häftigt förälskad i sin styvson och inleder ett förhållande med denne. Precis som i det klassiska dramat går det förstås helt åt skogen. Skeppsredarens son spelas av en bönstjälkig Anthony Hopkins Perkins (som tycks ha dragit till roller med en inte alltid hälsosam fascination för äldre kvinnor, inklusive "mamma") och skeppsredarens hustru av sensuellt hesröstade Melina Merkouri.

Phaedra får mig att fundera över de många roller de principiella aktörerna i den här typen av förhållanden besitter. För säga vad man vill, en yngre man och äldre kvinnas relation är fortfarande något okonventionellt, rent av upprörande. Kanske är det därför relationen har given plats i litteraturen. Tänk bara på Flauberts och Stendahls skildringar av äldre, gifta kvinnor som ledsagare i unga mäns bildningsresor i erotik och kärlek. Ur de äldre kvinnornas perspektiv symboliserar de unga männen i sin tur ofta ett nytt liv, relativt fritt från traditionellt patriarkala normer och regelverk. Läs t.ex. Françoise Sagan eller Colette.

Kalla dem mansslukerskor eller cougars, den kvinna som inleder en relation med en yngre man går dock sällan oskadd ur den. Till skillnad från den äldre man som inleder en relation med en yngre kvinna, förblir den äldre kvinnans status ambivalent. Hon må vara ekonomiskt och intellektuellt överlägsen sin älskare, men hon kan alltid sättas på plats genom hänvisningar till bristen på ungdomlig skönhet och fertilitet. Och det måste väl vara i avskräckande syfte Phaedra skrivits. För vad är mer hotfullt för den äldre patriarken än att bli ersatt av en yngre, virilare kopia av honom själv? Kanske en kvinna som söker bekräftelse på villkor som liknar hans egna. Som avslutning, en något obskyr men oemotståndlig hyllning till Phaedra från Nancy Sinatra och Lee Hazelwood. Riktigt hur sångtexten relaterar till dramat har jag inte listat ut. Faktum är att jag inte förstår den överhuvudtaget:

"Utwórz bloga" eller "Zaloguj się"?

I ett stekhett Krosno, Polen, försöker jag navigera polska bloggar och inloggningskommandon. Det är inte helt lätt. Men "zaloguj się" betyder logga in. Har jag precis lärt mig. Jag har dessutom feber i värmen, och vet därför att apotek heter "apteka" på polska. Något lättare.

MFK Fisher - "The Gastronomical Me"

Jag skriver för tillfället om matens betydelse i litteraturen och M.F.K. Fishers underbara självbiografi gör sig genast påmind. I The Gastronomical Me beskriver hon hur hennes upptäckt av det franska kökets ljuvligheter under perioden strax innan andra världskriget korresponderade med hennes mognad som människa. På frågan om varför hon skriver om mat och dryck och inte om makt, krig eller kärlek, svarar hon:

"[L]ike most other humans, I'm hungry. But there is more than that. It seems to me that our three basic needs, for food, security and love, are so mixed and mingled and intertwined that we cannot strightly think of one without the others. [---] I tell about myself, and how I ate bread on a lasting hillside, or drank red wine in a room now blown to bits, and it happens without my willing it that I am also telling about the people with me then, and their deeper needs for love and happiness. [---] There is a communion of more than our bodies with bread is broken and wine is drunk. And that is my answer, when people ask me: Why do you write about hunger, and not war and love?"

Ätandet, och hungern efter mat och dryck, uttrycker ju så mycket mer än bara ett fysiskt behov av föda. Lévi-Strauss har undersökt ätandet som ritual, Bourdieu drar paralleller mellan mat och klass, Fischer i sin tur fokuserar på mat som gränsöverskridande länk mellan yttervärlden och jaget. Se också film med M.F.K. Fisher, samt andra matrelaterade inlägg.

Stephen Vizinczey - "In Praise of Older Women"

"This book is dedicated to older women and addressed to young men - and the connection between the two is my proposition." (s. 6) Så börjar professor András Vajdas fiktiva memoirer, In Praise of Older Women. Redan som barn i Budapest fascineras han av och trivs i vuxna kvinnors sällskap, särskilt då mammas väninnor. En attraktiv, äldre granne tar hans oskuld i tonåren, som tjugoåring inleder han affärer med äldre, oftast gifta kvinnor och romanen igenom söker han att övertyga den presumptiva manlige unge läsaren om fördelarna med sådan förhållanden.

Vardas skriver så kärleksfullt om de kvinnor han möter att man nästan glömmer att han främsta mål är just sex, inte en relation. Det är först mot slutet av berättelsen, då det står klart att han är oförmögen att inleda ett varaktigt förhållande med en kvinna, som detta blir riktigt tydligt. Romanen publicerades första gången 1965, mitt under den sexuella revolutionen, och jag kommer på mig med att undra om tomheten i huvudpersonens senare liv är Vizenczeys subtila kritik av samtidens fixering vid sex på bekostnad av känslor. Tydligt är att han anser att en viss typ av sexuella relationer är unika för Europa. I de sista kapitlen har Vardas flyttat till Canada, där han sorgset noterar att vuxna kvinnor beter sig som tonårsflickor och män är mer intresserade av alkohol än av sex.

Själv förlåter jag dock både sexfixeringen och det något nedslagna slutet i en roman som också innehåller följande rader: "Although I hope that this memoir will be instructive, I have to confess that it won't help you to make women more attracted to you than you are to them. If deep down you hate them, if you dream of humiliating them, if you enjoy ordering them around, then you are likely to be paid back in kind. They will want and love you just as much as you want and love them - and praise be to their generosity." (s. 12) Fler sådana här sexmanualer till unga män, tack.

Film 2011

Fetstilade titlar rekommenderas:

The Sleeping Tiger (1954)
True Grit (2010)
Pin Up Girl (1944)
Il Postino (1994)
Sex and the City 2 (2010)
Shining Through (1992)
Un Flic (1972)
The Edge of Heaven (2007)

Film: "The Sleeping Tiger" (1954)

Vi har alla en inom oss, enligt psykologen i The Sleeping Tiger (1954). En sovande tiger, alltså. Joseph Loseys bidrag till det psykologiska dramat påminner en hel del om Hitchcocks Spellbound (1945). Talterapi är universallösningen i bägge filmerna: sätt ord på de personliga problemen så försvinner de vips. Det är just de plötsliga svängningarna i huvudpersonernas karaktärer som bidrar till berättelsernas låga trovärdighet. Men vad gör det när en av dessa spelas av en som vanligt lysande Dirk Bogarde. I Loseys film är han en kriminell ung man som upptas i en psykologs (?) familjegemnskap och inleder ett förhållande med psykologens hustru. Som så ofta i Loseys filmer lyfter Bogarde en klichéartad roll till något mycket mer intressant. Det är i blickarna allting händer. Och vems tiger är det egentligen som hotar att vakna? Den som händelsevis är allergisk mot dåtidens hysteriska kvinnobilder kanske ska hoppa över den här filmen. Men det vore synd. Se hela filmen här:

från ett Budapest till ett annat

Prague är så mycket värre än jag trodde möjligt. Romanen är så dålig att ögonen tåras och sidorna rullar ihop sig av skam. Värst är karaktärerna, så ointressanta och samtidigt helt uppfyllda av sig själva och sin egen betydelse. Faktiskt är de till förvillelse lika en viss typ av unga, välmående och välutbildade amerikaner jag själv som ung och säkert inte särskilt intressant träffat på resor runtom i Europa, tillbringat en urtråkig halvtimme med och sedan nogsamt undvikit resten av vistelsen. Så varför läsa om dem? Nej, just det. Fast den tanken tycks inte ha slagit Arthur Phillips. Han dyker rakt ner i sina skapelsers ytliga mentaliteter och slår huvudet i botten. Han tycks på fullaste allvar mena att det är personernas ironiska hållning som gör dem till värdiga romanfigurer. För karaktärerna inser ju att de lever en kliché och när man inser det har man ju sett igenom tillvaron, samtidigt som man är fast i den. Och hallå, då kanske man t.o.m. är lite tragisk och mycket mer romanfigur än så kan man väl inte bli? Efter femtio sidor måste jag sluta läsa, eftersom jag kommer på mig med att upprepade gånger skrika åt texten. Och åt författaren. Det här är en roman värdig att hata. Vilken fröjd att istället återvända till en annan Budapest-skildring (för ja, Prague utspelas i Budapest - åh ironin, ironin!), Stephen Vizinczeys In Praise of Older Women, som jag var tvungen att avbryta sist jag var hemma. Återkommer ang. den för jag är trött på att skriva om dålig litteratur.

glad midsommar

Falun 2011.

frukostläsning

1989-1990, ung amerikansk man i Budapest. Det är europeiskt och därför intellektuellt rätt att vara där. Fast egentligen önskar han sig till café i Prag, därav titeln. För det är ju i Prag man egentligen ska vara när kommunismen smälter som gammal smutsig snö. Att killen lever en kliché är han så klart högst medveten om. Förväntningarna är låga, irritationsnivån redan hög. Men det är faktiskt den här romanens tur nu. Som den har väntat på att bli läst.

Sommartid och friska tag

Nu skall städas och rustas upp i hjärnskrymslerna. I övermorgon börjar både sommaren och återupplivandet av de här sidorna. Hoppas vi syns då!

det närmaste jag kommer

Aprilmåne ovan Oxford University Press 2011.

Ian Fleming - "The Spy Who Loved Me"

Sommarsäsongen är över. Det är kväll, en storm hotar och på The Dreamy Pines Motor Court sätter Vivienne Michel på en jazzskiva och häller upp en drink åt sig själv. Efter några veckor som tillfällig receptionist har den unga kanadensiskan fått uppdraget att ensam ansvara för motellets stängning. När regnet börjar falla dricker hon sakta sin Manhattan och tänker tillbaka på sin tidigare sejour i London. Tiden där har gjort hennes desillusionerad vad gäller män och deras avsikter. I samtliga fall har Vivienne känt sig utnyttjad.

Dagdrömmarna avbryts när två främmande män oväntat anländer. De påstår sig arbeta för motellets ägare men vägrar att förklara sin närvaro. Vivienne upplever snart situationen som hotfull. Motellet ligger isolerat och männen antyder att de kommer att göra henne illa. I hemlighet knäpper hon på motellets ledigskylt. Just som stormen bryter ut och situationen blivit desperat knackar det på dörren. När Vivienne öppnar står där ytterligare en man. Han presenterar sig som - så klart - Bond.

The Spy Who Loved Me är (tydligen) en Bondberättelse olik Flemings övriga. Huvudrollen innehas av Vivienne och Bond gör entré först två tredjedelar in i texten. De två männens uppdrag och Bonds roll i deras förehavanden är f.ö. mest ursäkter för att presentera en tes om sexuell frigörelse ur ett kvinnligt perspektiv. I korthet går tesen ut på att sex mycket väl kan vara något tillfälligt, men då krävs att båda parterna respekterar varandra och att något av aktens mystik hålls levande. Det doftar 1960-talets Playboy-mentalitet om berättelsen om den unga Vivienne som har en högst tillfällig förbindelse med ännu en man (gissa vem), fast den här gången utan att känna sig varken billig eller utnyttjad. Det har kunnat bli hur unket som helst, men berättelsen klarar precis balansgången mellan exploatering och sexualdebatt. Jag tror att det mest beror på att Fleming själv behandlar karaktären Vivienne, hennes önskningar och begär, med respekt. Rekommenderad läsning.

Vin + bok = Victoria & Albert

Londontips: Victoria & Alberts nyöppnade Reading Rooms, där man kan dricka ett glas vin, beställa in ett vaktelägg med salt om man skulle bli lite hungrig och, så klart, bläddra i diverse tryckta verk.

de under tvåhundra

Jag är i London veckan ut och inser hur mycket jag längtat efter innehållet i bokhyllorna. Vill läsa allt oläst nu. Men det hinner jag inte. Istället väljer jag bland romaner under tvåhundra sidor för några sådana borde jag kunna ta mig igenom. Ian Flemings The Spy Who Loved Me lästes ut först och mer om den snart. In Praise of Older Women är nyligen påbörjad. Hela listan här:

Tunna sidor till kaffet. London 2011.

Keri Hulme - "The Bone People"

Så. The Bone Poeple. Vann Bookerpriset 1984 och en roman jag nog aldrig tittat åt, än mindre läst, om det inte jobbet krävde. Nya Zeeland, en ensamstående kvinna har byggt ett tornhus på stranden och får oväntat besök av blond, blåögd och stum sjuåring med skadad häl. Det är viktigt att han är blond och blåögd, för kvinnan på stranden, Kerewin Holmes, är delvis Maori. Det är likaledes viktigt att pojken Simons fosterfar, Joseph Gillaylay, också är Maori. Att de här tre individerna har tappat kontakten med sina respektive familjer, sin bakgrund, sin kultur- och därför beter sig underligt, är vingskadade i själen - är också viktigt.

Att ingen av de tre huvudpersonerna är helt sympatisk är uppfriskande. Att våldet i berättelsen är av det absolut oacceptabla slaget (!) är också, nej, inte uppfriskande, men, jo, uppfriskande ovanligt. Att Kerewin och Joseph aldrig inleder någon romans är definitivt uppfriskande. Uppfriskande är också Hulmes poetiska språk, det vandrande berättarperspektivet, avvikelserna från en grammatiskt korrekt engelska och författarens stundvisa vägran att förklara sina karaktärers beteenden. Till och med de möjligtvis övernaturliga inslagen gillar jag.

MEN. Jag har svårt för allegorier. Och jag har särskilt svårt för allegorier där personerna i berättelsen representarar skilda kulturer.  För naturligtvis är blonda, blåögda Simon strykpojke (bokstavligen) för de européer som bidragit till Maorikulturens förtvinande och förfall. Och naturligtvis mår Kerewin och Joseph dåligt för att de försakat sagda kultur. Och - naturligtvis - blir de friska och harmoniska personer så snart de förstått att bejaka just sin ursprungskultur. Jojomensan, sådant botar både cancer (Kerewin) och en envis tendens att puckla på små barn (Joseph). Och Simon då? Jo, efter att nästan slagits ihjäl och nu inte bara är stum utan också döv kan han också upptas i gemenskapen utan problem. Och i det faktumet kan man så klart läsa in vad man vill. Själv läser jag och blir besviken. 

bok på hög

Falun, mars-april 2011

paus från uppsatshandledning

"Jag började tänka på alla de osynliga Andar, som i tusen underbara stunder tecknat de massor af manuskripter, hvaraf rummet, der jag helt ensam befann mig, stod uppfyldt. Tänk om alla dessa andar ännu – kanske just i detta ögonblick – minnas på sina arbeten, hvari de säkert nedlagt mången för verlden okänd, mången förfärlig hemlighet! Tryckta böcker äro på långt när icke så dæmoniska, som manuskripter. Tryckta böcker likna bekända, uppenbarade brott, som ligga afslöjade inför allmänheten, och derföre ej längre tynga gerningsmannens eget bröst. Men manuskripter! Hvem har icke hört berättelser om döde, som saknat ro och som gått igen, endast för att inför efterlefvande upptäcka den och den lönnlådan, der den och den skriften, det och det dokumentet låg inlagdt, innehållande någon vigtig uppgift. [...] Jag anser boktryckerikonstens upptäckt vara mera omedelbart kommen ifrån andeverlden, än man vanligen föreställer sig, och att den skett för olyckliga andars räddning. Man skall le åt mig: men jag är fullt öfvertygad, att det mesta, som tryckes, icke är för de lefvandes skull – icke behöfva de så många böcker! – utan för de dödes, för att skaffa dem ro i grafven."

- C.J.L. Almqvist, Amorina (version 1839) 

bär en bok

På tal om att gör annat än att läsa, man kan bära omkring på böcker. För det ändamålet har jag klickat hem en svensk klassiker, dvs. den fina lärarinnekassen i naturläder. Perfekt (som namnet antyder) till att bära både böcker och uppsatser. Och den blir bara snyggare med åren.

för framtida bruk

Vad göra när läsningen står stilla eller bara är oinspirerad (dvs. jag läser sådant jag inte nödvändigtvis vill)? Jo, samla framtida lustläsning på hög. En ordbok slank också med - allt för knappa hundralappen.

luktar lätt vår South Kensington

Sista dagen hemma, imorgon Falun igen.

Donna Tartt om "True Grit"

"It's a commonplace to say that we 'love' a book, but when we say it, we really mean all sorts of things. Sometimes we mean only that we have read a book once and enjoyed it; sometimes we mean that a book was important to us in our youth, though we haven't picked it up in years; [...] and all too often people claim to love books they haven't read at all. Then there are the books we love so much that we read them every year or two, and know passages of them by heart; that cheer us when we are sick or sad and never fail to amuse us when we take them up at random; that we press on all our friends and acquaintances; and to which we return again and again with undimmed enthusiasm over the course of a lifetime. I think it goes without saying that most books that engage readers on this level are masterpieces; and this is why believe that True Grit is a masterpiece."

- Donna Tartt, "Introduction" to Charles Portis, True Grit.  

flickor, flickor, flickor

Jag har inte längre tid, lust eller ork att läsa. Mot kvällen ser jag hellre en film eller två. Eller tre.

Första intryck Falun

Läst 2011

Fetstilade titlar rekommenderas:

The Hunger Games - Suzanne Collins
Catching Fire - Suzanne Collins
Mockingjay - Suzanne Collins
The Secret History - Donna Tartt (omläst)
Döda vita män - Johan Hakelius
Odjuret - Roslund & Hellström
Ont blod - Arne Dahl
Complete Poems - Elizabeth Bishop
The Aspern Papers - Henry James (omläst)
King Lear - Shakespeare
Hardball - Sara Paretsky
How the Garcia Girls Lost Their Accents - Julia Alvarez
The Vampire Tapestry - Suzy McKee Charnas
True Grit - Charles Portis
Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
Middlesex - Jeffrey Eugenided
Ers majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall och Per E Samuelson
En, typ, brorsa - Johanna Lindbäck
Tänk om det där är jag - Johanna Lindbäck
Under jorden i Villette - Ingrid Hedström
The Bluest Eye - Toni Morrison
Mörkögda augustinatt - Maria Lang
Farligt att förtära - Maria Lang
Ofärd i huset bor - Maria Lang
De röda kattorna - Maria Lang
Rosor, kyssar och döden - Maria Lang
Camilla vid skiljevägen - Maria Lang
Körsbär i november - Maria Lang
The Bone People - Keri Hulme
The Spy Who Loved Me - Ian Fleming
Monraker's Bride - Madeleine Brent
Tregaron's Daughter - Madeleine Brent
Misterioso - Arne Dahl
Ont blod - Arne Dahl
Upp till toppen av berget - Arne Dahl
Miss Mary Bennetts självständighet - Colleen McCullough
Den motvillige monarken - Thomas Sjöberg et al.
In Praise of Older Women - Stephen Vizinczey
The Last September - Elizabeth Bowen
By the Bog of Cats - Marina Carr
Remembering Babylon - David Malouf
The Kite Runner - Khaled Hosseini
Things Fall Apart - Chinua Achebe (omläsning)
Our Sister Killjoy - Ama Ata Aidoo
Anowa - Ama Ata Aidoo
Devil on the Cross - Ngugi sa Thiong'o
Nervous Conditions - Tsitsi Dangarembga (omläsning)
The Joys of Motherhood - Buchi Emecheta
From a Crocked Rib - Nuruddin Farah
Death and the King's Horsemen - Wole Soyinka
The Chattering and the Song - Femi Osofisan
The Rise and Shine of Comrade Fiasco - Andrew Whaley
Woza Albert! - Percy Mtwa, Mbongeni Ngema och Barney Simon
Accounting for Taste: the Triumph of French Cuisine - Priscilla Ferguson
C'est la Vie: An American Woman Begins a New Life in Paris and - Voila! - Becomes Almost French - Suzy Gershman