Stoker (2013)

"My ears hear what others cannot hear; small faraway things people cannot normally see are visible to me. These senses are the fruits of a lifetime of longing, longing to be rescued, to be completed. Just as the skirt needs the wind to billow, I'm not formed by things that are of myself alone. I wear my father's belt tied around my mother's blouse, and shoes which are from my uncle. This is me. Just as a flower does not choose its color, we are not responsible for what we have come to be. Only once you realize this do you become free, and to become adult is to become free."

 

Förra årets tjusigaste film; tänk Hitchcock, Mallick, Wong Kar-wai och en smula Campion. Indias pappa dör i en bilolycka och dittills okände farbror Charlie dyker upp på begravningen. Snart har han flyttat in i huset men är allt verkligen som det ska med farbror Charlie? Sydstatsmiljö, famljehemligheter, ond bråd död, missförstådd tonårstjej i high school och en sexsvulten, sultrig Nicole Kidman. Klyschigt, oemotståndligt. Park Chan-wook garanterar varje bildrutas perfektion. Manus av killen som spelar huvudrollen i tv-serien Prison Break - beauty and brains! 

  

 

Andrea Kowch



"The Cape"




"Whirlwind"

Efter lektionen: "Mansfield Park"

Jag har nämnt Mansfield Park i relation till Mary Wollstonecrafts A Vindication of the Rights of Woman förut. Då gitte jag inte läsa om Austens roman eftersom jag mindes den som tråkigt moraliserande. Inför dagens b-kursseminarium var det annorlunda. Fanny och Edmund är om möjligt mer moraliserande och humorbefriade än jag minns dem - och Mary och Henry Crawford mer förföriska - men den här gången fick läsningen mig att undra om inte Austen spelar läsaren ett spratt. Betoningen på virtue i all ära (och den blir tydlig när man letar efter den), ämnen som kom upp var ändå berättarens distanserade förhållande till Fanny och hur Edmunds brist på humor kan förlikas med romanen i stort. Berättaren beskriver ofta den vuxna Fanny som ett barn. Hennes rival, Mary Crawford, är smart, rolig och skarp i sina kommentarer. Det är det sista Edmund inte kan förlåta henne för. Däremot är inte Mary Crawford en ond person, trots att Fanny gärna vill det. Crawford påminner f.ö. betydligt mer om hur jag föreställer mig Austen än Fanny gör. Det är kanske dags att leta upp de dammsamlande Austen-biografierna i bokhyllan. Övrigt: förra veckans fokusering på de romantiska poeterna var också den behjälpt av tidigare inlägg här. Nästa gång diskuterar studenterna Frankenstein. Tre seminarier i romantikens tecken är lyx i en historisk översiktskurs. 

naturen inspirerar

Förra våren flyttade en grupp steglitsar in i trädkronorna utanför fönstret. Eftersom träden beskurits var gruppen ofta synlig - och som de hördes. En morgon var de helt nära; de hade upptäckt min breda timjankruka på balkongen och kunde inte få nog av doften. Ljuvligt att se! Sedan kom sommaren och de försvann i lövverket. I morse hörde jag sången av en steglits igen. De är kvar i kvarteret och jag börjar Donna Tartts senaste.

Uppdatering: Jag läser inte alls Tartt. Kan inte släpa med mig en tegelsten i resväskan nästa vecka (och inte en chans att jag läst ut henne innan dess) utan max två pocket. Väljer de i högra marginalen.

Upplysningsvis...

...klickar jag hem Denis Diderots Jacques the Fatalist och Rameau's Nephew. Alldeles för komplicerade att läsa på originalspråk. Utanför fönstret regnar det diagonalt i mörkret; lägenheten doftar hyacinter.

Joyc Carol Oates: "The Accursed"

Äntligen har jag läst ut den förbannade Joyce Carol Oates. Eller ska det vara De förbannade av Joyce Carol Oates? 670 sidor misogyni, rasism, lynchningar, hallucinationer, förbannelser och politiska intriger. Oates har plöjt biografier över Woodrow Wilson, en gång USAs president och innan dess president för Princeton universitet.

Romanen utspelas i Princeton, tidigt nittonhundratal. Wilson kämpar för makten över universitetet men har snart annat att tänka på. I stadens utkant befinner sig socialisten Upton Sinclair, författare till The Jungle (1906). Oates varvar historikern M. W. van Dyck IIs redogörelse av Crosswicksförbannelsen  med brev och dagböcker skrivna av huvudpersonerna i romanen, dvs källorna till van Dycks berättelse. Ur virrvarret av texter stiger historien, verkar Oates vilja säga. Resultatet förblir dock fragmenterat och motsägelsefullt.
 

Woodrow Wilson

Jag står ut med den fragmenterade strukturen. Den gör det möjligt att läsa romanen under en hel månad (!) utan att tappa tråden. Svårare har jag för Oates brist på subtilitet. Gotisk litteratur är iofs alltid övertydlig. Den externaliserar interna konflikter, mentala sammanbrott, och det är definitivt något ruttet i sinnet på majoriteten av Princetons välbärgade familjer - men måste varje anstötlig åsikt ta sig uttryck i stinkande ödeland, demoniska älskare och blodtörstande vampyrer? I bokhyllan väntat Bellefleur och A Bloodsmoor Romance men jag måste andas ut och läsa något helt annat först.

Library Walk 5

Marianne Cedervall: "Stormsvala"

Flygplatslitteratur. Utan bok på Arlanda och mörkt Lappland i kombination med snöigt New York får duga. Dessutom har jag läst minst en tidigare roman i serien. Men den regionala självgodheten står mig snart upp i halsen och sedan idiotin. Vid ankomsten till ett stormigt Manhattan samlar norrbottniska Hervor snö i en hink i händelse av strömavbrott och vattenstopp. Vad är det för fel på vattnet i kran? Istället för kuriös framstår Hervor som byn Kuivalihavaaras största fåne. Och jag tror inte att det är med avsikt.

Efter lektionen: "Trifles"/"Dimension"

Efter undervisning på c- och d-nivå är jag fortfarande nervös inför a-nivån. För studenterna är inte bara ämnet utan ofta också universitetsstudier något helt nytt. Tidigare terminer har första seminariet fungerat sådär. Vissa studenter kommer helt oförberedda, andra har redan läst halva litteraturlistan. Att börja med noveller visade sig vara en bra idé. Klyftan mellan de två grupperna märktes nästan inte alls den här gången. Alla hade läst "Trifles" och identifierade den med lätthet som ett mordmysterium. Någon jämförde Mrs Hale och Mrs Peters med Holmes och Watson. Den liknelsen höll inte hela vägen, men betonar spänningen mellan de två kvinnorna och inte bara den mellan dem och männen i pjäsen. Munros "Dimension" vann ännu mer på att diskuteras i relation till 'plot.' Den av mig vanligtvis så ogillade 'Freytags pyramid' bidrog här till att fokus vändes från mordet i novellens mitt till huvudpersonens egentliga dilemma, dvs hur överleva tragedin. Trots det har pyramiden något irriterande schematiskt över sig, som alltid får mig att tänka på den här scenen från DPS:
 

Till skillnad från "Dr. J Evans Pritchard Ph.D." (de tre sista bokstäverna i hans titel är så avslöjande) pratar jag dock inte i termer av kvalitet, utan enbart om hur en författare konstruerar sin text. På frågan om "Dimension" är en detektivberättelse svarade studenterna först nekande. Novellen har ju ingen detektivkaraktär och förövaren är aldrig ett mysterium. För att göra dem uppmärksamma på sin egen tolkningsroll påpekade jag därför att novellens utveckling faktiskt bygger på en serie ledtrådar som för läsaren till insikt om Doree och varför hon sitter på bussen i novellens början. Det är ju mysteriet i novellen, inte vem mördaren är. Studenternas uppgift blev nu att hitta så många ledtrådar som möjligt. Slutsatsen blev att Freytgas 'klimaktiska' moment inte är morden utan något som sker senare i novellen - breven, olyckan? Där gick åsikterna isär. Jag avslutade seminariet med att dela ut Margaret Atwoods metaprosa "Murder in the Dark," där hon reflekterar över sin och läsarens respektive roller i begrepp lånade från leken med samma namn:

 

"If you like, you can play games with this game. You can say: the murderer is the writer, the detective is the reader, the victim the book. Or perhaps, the murderer is the writer, the detective the critic, and the victim is the reader [---] In any case, that's me in the dark. I have designs on you, I'm plotting my sinister crime, my hands are reaching for your neck or perhaps, by mistake, your thigh. You can hear my footsteps approaching [...] Just remember this, when the scream at last has ended and you've turned on the lights: by the rules of the game, I must always lie. Now: do you believe me?" (Atwood, Good Bones and Simple Murders 1994).

Library Walk 4

Inför lektionen: "Trifles"/"Dimension"

Jag ska försöka att skriva inlägg om de texter jag undervisar i vår. A-kursens första text är Susan Glaspells enaktare "Trifles," amerikanska high schoolklassikern från 1916. Den läser studenterna  tillsammans med Alice Munros "Dimension." De har fördelen att vara tillgängliga som etexter. Dessutom är de språkligt mer lättillgängliga än Henry James The Turn of the Screw, som jag egentligen föredrar när vi ska diskutera "plot" (delvis för att jag älskar HJ) men vars språk är närmast ogenomträngligt. Då kan man se filmen istället! Vad händer t.ex. med den i romanen öppna frågan om guvernanten är galen när filmen börjar på ett mentalsjukhus, där guvernanten sitter inspärrad? Hur uppfattar man guvernanten när hon spelas av redliga Deborah Kerr?

Varför byter man namn på filmversionen eller campar upp den genom att låta den utspelas i något slags swinging England (förutom att Marianne Faithful då kan anta rollen som ramberättare)?

Det finns hur många versioner som helst. Här en till:

 

 

Vid en omläsning av Glaspell och Munro ser jag f.ö. att ett tydligt och gemensamt tema i texterna är ungefär "män är djur," vilket faktiskt inte var meningen. Det kanske leder till bra diskussioner; jag får återkomma.

4 x Agnès Jaoui

Fröjd, fröjd att se fyra filmer av och med franska skådespelaren, författaren och regissören Angès Jaoui.
 

Först ut, Au bout du conte (2013), med oförklarliga svenska titeln Förtrollad av Paris. Ung man av folket går på fest och möter ung kvinna av börd, men han måste hämta sin mamma från jobbet innan midnatt och tappar sin sko i trappan på vägen ut. En annan man besöker en spådam och får veta vilken dag han ska dö. Alltså karaktärer som inte kan (eller vill?) skilja på föreställning och verklighet.  Jaoui och f.d. partnern och skådespelaren Jean-Pierre Bacri på bilden nedan. Mannen i förgrunden är en story, stygg varg:

 

Vilka långa polisonger du har, mormor!

Film nummer två: Le goût des autres (2000), på svenska I andras ögon. Min favorit av de fyra. Fabriksägaren Castella (Bacri) går på teatern med frun och blir blixtförälskad i skådespelaren Clara, som också är hans lärare i engelska. Hon förblir dock sval inför hans klumpiga försök att vinna inträde i hennes snobbiga kulturkretsar. Illustrerar vad som menas med kulturellt kapital och bristen på sådant på ett smart, roligt och rörande sätt. Här bild på Castella och frun i deras super-chintzade hem:

 

 

I tredje filmen, Parlez-moi de la pluie (2008) eller Det regnar alltid i Provence, är Bacris karaktär misslyckad filmare som hoppas på comeback. Tillsammans med f.d. studenten Karim (Jamel Debbouze) spelar han in dokumentär om välkänd kvinnlig politiker och feminist (Jaoui). Fars uppstår, men filmens subtext är allvarlig. Klass, etnicitet, politik och religion berörs med lätt och säker hand. Trots allt prat - t.o.m. i titeln - handlar filmen egentligen om brist på kommunikation:

 

 

Slutligen, Comme une image (2004) eller Se mig. Här är Bacri framgångsrik och självupptagen författare vars överviktiga dotter Lolita (ironi från Jaouis sida får man förmoda) är övertygad om att alla vill lära känna henne enbart för att pappa är känd. Tråkigt nog har hon oftast rätt i det. Så får t.ex. hennes sångpedagog (Jaoui) stora skälvan när hon förstår vem Lolitas pappa är. Jag avslutar med trailern till filmen:

 

 

Aktualitetsanknytning saknas egentligen i det här inlägget, men jag tillägger att läste jag inte film (på distans) just nu hade det nog dröjt innan jag sett någon av filmerna. Gör inte det, se dem nu och i vilken ordning som helst. Samtliga klarar f.ö. Bechdeltestet.





Library Walk 4

To the Lighthouse

 

Trots närmare (om jag räknar rätt) tolv somrars traskande upp och ner för avenyerna tog jag första gången the Circle Line runt Manhattan dagarna innan jul. För hur annars se norra Harlem, södra Bronx, om inte från vattnet? Så förspillde jag tre timmar av mitt liv, sittande bland klagande och snorande amerikanska barnfamiljer från Kansas. Tur att jag tog med en bok. Förutom den alltid vackra vyn ovan dock två andra höjdpunkter (!): The little red lighthouse och Blackwell island lighthouse. Den förstnämnda berömd pga barnbok, den senare för att ha konstruerats av en patient på fd mentalsjuhuset på Roosevelt island, vilket är öns nuvarande namn.


New York City Insane Asylum

Och på tal om mentalsjukhus planerar jag just nu vårens kurser. Nej, jag refererar inte till min arbetsplats utan till litteraturlistans Virginia Woolf och henns mentala instabilititet. Romanvalet är helt uppenbart hoppas jag.

Library Walk 3

Läst 2014

Fetstilade titlar rekommenderas:

"Trifles" - Susan Glaspell (omläst)
"A Jury of her Peers" - Susan Glaspell (omläst)
"Dimension" - Alice Munro
Stormsvala - Marianne Cedervall
The Accursed - Joyce Carol Oates
Zombie - Joyce Carol Oates
Blackwater - Joyce Carol Oates
Manfield Park - Jane Austen (omläst)
The Great Gatsby - F. Scott Fitzgerald (omläst)
Frankenstein - Mary Shelley (omläst)
Black Narcissus - Ruder Godden
The Woman Upstairs - Claire Messud
Den drunknade - Therese Bohman
Here's Looking at You - Mhairi McFarlane
You Had Me at Hello - Mhairi McFarlane
Prep - Curtis Sittenfeld
Lol V. Steins hänförelse - Marguerite Duras
"Why Don't You Dance?" - Raymond Carver
The Beautiful Mystery - Louise Penny
How the Light Gets In - Louise Penney
Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 - Elizabeth Winder
I grunden utan skuld - Viveca Sten
Inatt är du död - Viveca Sten
I stundens hetta - Viveca Sten
Up at the Villa - W. Somerset Maugham
The Magician - W. Somerset Maugham
This Rough Magic - Mary Stewart (omläst)
The Odd Women - George Gissing
Lolly Willowes or the Loving Huntsman - Sylvia Townsend Warner
Open City - Teju Cole
Top Secret Twenty-One - Janet Evanovich
The Heat of the Day - Elizabeth Bowen
Passing - Nella Larsen
The Accident - Linwood Barclay
Trust Your Eyes - Linwood Barclay
Never Saw It Coming - Linwood Barclay
Indelible - Karin Slaughter (omläst)
Unseen - Karin Slaughter
The Ballad of the Sad Café - Carson McCullers (omläst)
Blow Your House Down - Pat Barker
The Sheik - E M Hull
Flickan med snö i håret - Ninni Schulman
Pojken som slutade gråta - Ninni Schulman
Svara om du hör mig - Ninni Schulman
Ethan Frome - Edith Wharton
Othello - Shakespeare (omläst)
Macbeth - Shakespeare (omläst)
Lilla smycket - Patrick Modiano
De dunkla butikernas gata - Patrick Modiano
Mind of My Mind - Octavia E. Butler
Gaudy Night - Dorothy L .Sayers (omläst)

När Vanity Fair får bestämma

...läser jag Anjelica Hustons A Story Lately Told: Coming of Age in London, Ireland and New York. Hästar, Irland, otroligt vacker mamma ballerina och berömd filmregissör till pappa. Senare London och New York. A charmed life. Pappa Huston bullrar dock vid ett tillfälle:

"'The worst thing,' he opined one morning behind the curl of smoke from a brown cigarillo, 'is to be a dilettante.' 'What's a dilettante, Dad?' I asked wih some trepidation. I was unfamiliar with the word. It sounded French. 'It means a dabble, an amateur, someone who simply skims the surface of life without commitment,' he replied. I had not considered  the dangers of the condition. From his lips, it sounded like a sin, worse than lying or stealing or cowardice." (123)

Men ojdå, för Hustons bok är nästan bara yta. Få insikter, minimal självreflektion. Sällan ser hon sig själv utifrån. Enstaka undantag:

"At this point modelling was much more alluring to me than acting in a movie for dad. It was remarkable how things came so easily to me. In every generation a flock of pretty girls was released into society with the help of their mothers, via the pages of glamour magazines. [...] Often they were the progeny of good bloodlines - rich, clever, famous fathers and the beautiful women who married them. I was no exception to this fortunate rule." (175)

 Inte ens Hustons platta prosa förmår dock döda intresset för platser, personer och händelser. Jag ser fram emot nästa del.

Läst 2012-2013

[Under konstruktion...]

 A Story Lately Told: Coming of Age in London, Ireland and New York - Anjelica Huston
Half the Sky: How to Change the World - Nicholas D. Kristof och Sheryl WuDunn
NW - Zadie Smith
Fallvatten - Mikael Niemi
Dark Matter - Michelle Paver
Film England: Culturally English Film Making since the 1990s - Andrew Higson
Film History: An Introduction - Kristin Thompson och David Bordwell
Incubus - Carol Goodman
Melodrama: Genre, Style and Sensibility - John Mercer
Mise-en-Scene: Film Style and Interpretation - John Gibbs
Film Art: An Introduction - David Bordwell och Kristin Thompson
The Marriage Plot - Jeffrey Eugenides
The Night Circus - Erin Morgenstern
Dreaming in French: The Paris Years of Jacqueline Bouvier Kennedy, Susan Sontag, and Angela Davis - Alice Kaplan
Dark Places - Gillian Flynn
Gone Girl - Gillian Flynn
A Game of Thrones - George RR Martin
A Clash of Kings - George RR Martin
A Storm of Swords - George RR Martin
A Dance with Dragons - George RR Martin
A Gentleman's Honour - Stephanie Laurens
A Lady Chosen - Stephanie Laurens
50 Shades of Grey - EL James
50 Shades Darker - EL James
50 Shades Freed - EL James
Soulless - Gail Carriger
Graveminder - Melissa Marr
Even Silence Has an End - Ingrid Betancourt
Special Topics in Calamity Physics - Marisha Pessl
Daphne - Justine Picardie
The Blank Wall - Elisabeth Sanxay Holding
Florence & Giles - John Harding
The Hare With the Amber Eyes: A Hidden Inheritence - Edmund de Waal
College of One: The Story of How F. Scott Fitzgerald Educated the Woman He Loved - Sheilah Graham
We Have Always Lived in the Castle  - Shirley Jackson
Case Histories - Kate Atkinson
One Good Turn - Kate Atkinson
When Will There Be Good News? - Kate Atkinson
Started Early, Took My Dog - Kate Atkinson

Half the Sky: How to Change the World

Hanna Rosins The End of Men: And the Rise of Women resulterade i kommentarer från manliga medpassagerare på flyget. Titeln provocerade. Innehållet inte så mycket eftersom Rosin beskriver slutet enbart för amerikanska män från den traditionella arbetarklassen. Så varför nämna Rosins bok här? Jo, för att den ledde till Nicholas D. Kristofs och Sheryl WuDunns Half the Sky: How to Change the World. I vissa upplagor är undertiteln Turning Oppression into Opportunity for Women Worldwide, vilket säger mer om vad boken handlar om: socialt entrepenörskap, kvinnors utsatta situation i ett globalt perspektiv och vikten av att satsa på kvinnor i utvecklingsländer. Intelligent, engagerande och full av hopp, fastän fokuseringen på på trafficking, hedersmord och AIDS. Erbjuder dessutom konkreta tips på vad man kan göra för att förändra situationen. Det är bra. Läs du också.
p.s. boken finns översatt till svenska.

Library Walk 2

Library Walk 1

Hallå, hej, här är jag igen (ifall någon undrar)

...så är jag tillbaka eftersom jag använt min blogg som minnesreferens flera gånger i månaden sedan jag bara - häpp - slutade att skriva i den. Vad hette nu den där boken? Vad handlade den om? Vem skrev den? Det betyder ju att ett antal böcker jag läst sedan dess för alltid är förlorade för mig. Ajaj. Det var tråkigt. Alltså återupptar jag bloggandet. Fortsättning följer.

Maid in Britain

Alla dessa upstairs-downstairsberättelser. Har påbörjat Alison Lights Mrs Woolf and the Servants och tänker på just sådana. Att f.ö. just Virginia Woolf hade "problem" med sin inneboende hushållerska förvånar inte. Woolf har alltid framstått som en oattraktiv kombination av snobbism och osäkerhet  och den här studien ändrar inte intrycket. Är dock bara några sidor in i texten, så vem vet. Här en första del om herrskap och tjänstefolk i brittisk populärkultur:

Film: "Phaedra" (1962)

Mer på temat sex och kärlek mellan äldre kvinna och yngre man. I Jules Dassins Phaedra (1962) blir troféhustrun till en grekisk skeppsredare häftigt förälskad i sin styvson och inleder ett förhållande med denne. Precis som i det klassiska dramat går det förstås helt åt skogen. Skeppsredarens son spelas av en bönstjälkig Anthony Hopkins Perkins (som tycks ha dragit till roller med en inte alltid hälsosam fascination för äldre kvinnor, inklusive "mamma") och skeppsredarens hustru av sensuellt hesröstade Melina Merkouri.

Phaedra får mig att fundera över de många roller de principiella aktörerna i den här typen av förhållanden besitter. För säga vad man vill, en yngre man och äldre kvinnas relation är fortfarande något okonventionellt, rent av upprörande. Kanske är det därför relationen har given plats i litteraturen. Tänk bara på Flauberts och Stendahls skildringar av äldre, gifta kvinnor som ledsagare i unga mäns bildningsresor i erotik och kärlek. Ur de äldre kvinnornas perspektiv symboliserar de unga männen i sin tur ofta ett nytt liv, relativt fritt från traditionellt patriarkala normer och regelverk. Läs t.ex. Françoise Sagan eller Colette.

Kalla dem mansslukerskor eller cougars, den kvinna som inleder en relation med en yngre man går dock sällan oskadd ur den. Till skillnad från den äldre man som inleder en relation med en yngre kvinna, förblir den äldre kvinnans status ambivalent. Hon må vara ekonomiskt och intellektuellt överlägsen sin älskare, men hon kan alltid sättas på plats genom hänvisningar till bristen på ungdomlig skönhet och fertilitet. Och det måste väl vara i avskräckande syfte Phaedra skrivits. För vad är mer hotfullt för den äldre patriarken än att bli ersatt av en yngre, virilare kopia av honom själv? Kanske en kvinna som söker bekräftelse på villkor som liknar hans egna. Som avslutning, en något obskyr men oemotståndlig hyllning till Phaedra från Nancy Sinatra och Lee Hazelwood. Riktigt hur sångtexten relaterar till dramat har jag inte listat ut. Faktum är att jag inte förstår den överhuvudtaget:

"Utwórz bloga" eller "Zaloguj się"?

I ett stekhett Krosno, Polen, försöker jag navigera polska bloggar och inloggningskommandon. Det är inte helt lätt. Men "zaloguj się" betyder logga in. Har jag precis lärt mig. Jag har dessutom feber i värmen, och vet därför att apotek heter "apteka" på polska. Något lättare.

MFK Fisher - "The Gastronomical Me"

Jag skriver för tillfället om matens betydelse i litteraturen och M.F.K. Fishers underbara självbiografi gör sig genast påmind. I The Gastronomical Me beskriver hon hur hennes upptäckt av det franska kökets ljuvligheter under perioden strax innan andra världskriget korresponderade med hennes mognad som människa. På frågan om varför hon skriver om mat och dryck och inte om makt, krig eller kärlek, svarar hon:

"[L]ike most other humans, I'm hungry. But there is more than that. It seems to me that our three basic needs, for food, security and love, are so mixed and mingled and intertwined that we cannot strightly think of one without the others. [---] I tell about myself, and how I ate bread on a lasting hillside, or drank red wine in a room now blown to bits, and it happens without my willing it that I am also telling about the people with me then, and their deeper needs for love and happiness. [---] There is a communion of more than our bodies with bread is broken and wine is drunk. And that is my answer, when people ask me: Why do you write about hunger, and not war and love?"

Ätandet, och hungern efter mat och dryck, uttrycker ju så mycket mer än bara ett fysiskt behov av föda. Lévi-Strauss har undersökt ätandet som ritual, Bourdieu drar paralleller mellan mat och klass, Fischer i sin tur fokuserar på mat som gränsöverskridande länk mellan yttervärlden och jaget. Se också film med M.F.K. Fisher, samt andra matrelaterade inlägg.

Stephen Vizinczey - "In Praise of Older Women"

"This book is dedicated to older women and addressed to young men - and the connection between the two is my proposition." (s. 6) Så börjar professor András Vajdas fiktiva memoirer, In Praise of Older Women. Redan som barn i Budapest fascineras han av och trivs i vuxna kvinnors sällskap, särskilt då mammas väninnor. En attraktiv, äldre granne tar hans oskuld i tonåren, som tjugoåring inleder han affärer med äldre, oftast gifta kvinnor och romanen igenom söker han att övertyga den presumptiva manlige unge läsaren om fördelarna med sådan förhållanden.

Vardas skriver så kärleksfullt om de kvinnor han möter att man nästan glömmer att han främsta mål är just sex, inte en relation. Det är först mot slutet av berättelsen, då det står klart att han är oförmögen att inleda ett varaktigt förhållande med en kvinna, som detta blir riktigt tydligt. Romanen publicerades första gången 1965, mitt under den sexuella revolutionen, och jag kommer på mig med att undra om tomheten i huvudpersonens senare liv är Vizenczeys subtila kritik av samtidens fixering vid sex på bekostnad av känslor. Tydligt är att han anser att en viss typ av sexuella relationer är unika för Europa. I de sista kapitlen har Vardas flyttat till Canada, där han sorgset noterar att vuxna kvinnor beter sig som tonårsflickor och män är mer intresserade av alkohol än av sex.

Själv förlåter jag dock både sexfixeringen och det något nedslagna slutet i en roman som också innehåller följande rader: "Although I hope that this memoir will be instructive, I have to confess that it won't help you to make women more attracted to you than you are to them. If deep down you hate them, if you dream of humiliating them, if you enjoy ordering them around, then you are likely to be paid back in kind. They will want and love you just as much as you want and love them - and praise be to their generosity." (s. 12) Fler sådana här sexmanualer till unga män, tack.

Film 2011

Fetstilade titlar rekommenderas:

The Sleeping Tiger (1954)
True Grit (2010)
Pin Up Girl (1944)
Il Postino (1994)
Sex and the City 2 (2010)
Shining Through (1992)
Un Flic (1972)
The Edge of Heaven (2007)

Film: "The Sleeping Tiger" (1954)

Vi har alla en inom oss, enligt psykologen i The Sleeping Tiger (1954). En sovande tiger, alltså. Joseph Loseys bidrag till det psykologiska dramat påminner en hel del om Hitchcocks Spellbound (1945). Talterapi är universallösningen i bägge filmerna: sätt ord på de personliga problemen så försvinner de vips. Det är just de plötsliga svängningarna i huvudpersonernas karaktärer som bidrar till berättelsernas låga trovärdighet. Men vad gör det när en av dessa spelas av en som vanligt lysande Dirk Bogarde. I Loseys film är han en kriminell ung man som upptas i en psykologs (?) familjegemnskap och inleder ett förhållande med psykologens hustru. Som så ofta i Loseys filmer lyfter Bogarde en klichéartad roll till något mycket mer intressant. Det är i blickarna allting händer. Och vems tiger är det egentligen som hotar att vakna? Den som händelsevis är allergisk mot dåtidens hysteriska kvinnobilder kanske ska hoppa över den här filmen. Men det vore synd. Se hela filmen här:

från ett Budapest till ett annat

Prague är så mycket värre än jag trodde möjligt. Romanen är så dålig att ögonen tåras och sidorna rullar ihop sig av skam. Värst är karaktärerna, så ointressanta och samtidigt helt uppfyllda av sig själva och sin egen betydelse. Faktiskt är de till förvillelse lika en viss typ av unga, välmående och välutbildade amerikaner jag själv som ung och säkert inte särskilt intressant träffat på resor runtom i Europa, tillbringat en urtråkig halvtimme med och sedan nogsamt undvikit resten av vistelsen. Så varför läsa om dem? Nej, just det. Fast den tanken tycks inte ha slagit Arthur Phillips. Han dyker rakt ner i sina skapelsers ytliga mentaliteter och slår huvudet i botten. Han tycks på fullaste allvar mena att det är personernas ironiska hållning som gör dem till värdiga romanfigurer. För karaktärerna inser ju att de lever en kliché och när man inser det har man ju sett igenom tillvaron, samtidigt som man är fast i den. Och hallå, då kanske man t.o.m. är lite tragisk och mycket mer romanfigur än så kan man väl inte bli? Efter femtio sidor måste jag sluta läsa, eftersom jag kommer på mig med att upprepade gånger skrika åt texten. Och åt författaren. Det här är en roman värdig att hata. Vilken fröjd att istället återvända till en annan Budapest-skildring (för ja, Prague utspelas i Budapest - åh ironin, ironin!), Stephen Vizinczeys In Praise of Older Women, som jag var tvungen att avbryta sist jag var hemma. Återkommer ang. den för jag är trött på att skriva om dålig litteratur.

glad midsommar

Falun 2011.

frukostläsning

1989-1990, ung amerikansk man i Budapest. Det är europeiskt och därför intellektuellt rätt att vara där. Fast egentligen önskar han sig till café i Prag, därav titeln. För det är ju i Prag man egentligen ska vara när kommunismen smälter som gammal smutsig snö. Att killen lever en kliché är han så klart högst medveten om. Förväntningarna är låga, irritationsnivån redan hög. Men det är faktiskt den här romanens tur nu. Som den har väntat på att bli läst.

Sommartid och friska tag

Nu skall städas och rustas upp i hjärnskrymslerna. I övermorgon börjar både sommaren och återupplivandet av de här sidorna. Hoppas vi syns då!

det närmaste jag kommer

Aprilmåne ovan Oxford University Press 2011.

Ian Fleming - "The Spy Who Loved Me"

Sommarsäsongen är över. Det är kväll, en storm hotar och på The Dreamy Pines Motor Court sätter Vivienne Michel på en jazzskiva och häller upp en drink åt sig själv. Efter några veckor som tillfällig receptionist har den unga kanadensiskan fått uppdraget att ensam ansvara för motellets stängning. När regnet börjar falla dricker hon sakta sin Manhattan och tänker tillbaka på sin tidigare sejour i London. Tiden där har gjort hennes desillusionerad vad gäller män och deras avsikter. I samtliga fall har Vivienne känt sig utnyttjad.

Dagdrömmarna avbryts när två främmande män oväntat anländer. De påstår sig arbeta för motellets ägare men vägrar att förklara sin närvaro. Vivienne upplever snart situationen som hotfull. Motellet ligger isolerat och männen antyder att de kommer att göra henne illa. I hemlighet knäpper hon på motellets ledigskylt. Just som stormen bryter ut och situationen blivit desperat knackar det på dörren. När Vivienne öppnar står där ytterligare en man. Han presenterar sig som - så klart - Bond.

The Spy Who Loved Me är (tydligen) en Bondberättelse olik Flemings övriga. Huvudrollen innehas av Vivienne och Bond gör entré först två tredjedelar in i texten. De två männens uppdrag och Bonds roll i deras förehavanden är f.ö. mest ursäkter för att presentera en tes om sexuell frigörelse ur ett kvinnligt perspektiv. I korthet går tesen ut på att sex mycket väl kan vara något tillfälligt, men då krävs att båda parterna respekterar varandra och att något av aktens mystik hålls levande. Det doftar 1960-talets Playboy-mentalitet om berättelsen om den unga Vivienne som har en högst tillfällig förbindelse med ännu en man (gissa vem), fast den här gången utan att känna sig varken billig eller utnyttjad. Det har kunnat bli hur unket som helst, men berättelsen klarar precis balansgången mellan exploatering och sexualdebatt. Jag tror att det mest beror på att Fleming själv behandlar karaktären Vivienne, hennes önskningar och begär, med respekt. Rekommenderad läsning.

Vin + bok = Victoria & Albert

Londontips: Victoria & Alberts nyöppnade Reading Rooms, där man kan dricka ett glas vin, beställa in ett vaktelägg med salt om man skulle bli lite hungrig och, så klart, bläddra i diverse tryckta verk.

de under tvåhundra

Jag är i London veckan ut och inser hur mycket jag längtat efter innehållet i bokhyllorna. Vill läsa allt oläst nu. Men det hinner jag inte. Istället väljer jag bland romaner under tvåhundra sidor för några sådana borde jag kunna ta mig igenom. Ian Flemings The Spy Who Loved Me lästes ut först och mer om den snart. In Praise of Older Women är nyligen påbörjad. Hela listan här:

Tunna sidor till kaffet. London 2011.

Keri Hulme - "The Bone People"

Så. The Bone Poeple. Vann Bookerpriset 1984 och en roman jag nog aldrig tittat åt, än mindre läst, om det inte jobbet krävde. Nya Zeeland, en ensamstående kvinna har byggt ett tornhus på stranden och får oväntat besök av blond, blåögd och stum sjuåring med skadad häl. Det är viktigt att han är blond och blåögd, för kvinnan på stranden, Kerewin Holmes, är delvis Maori. Det är likaledes viktigt att pojken Simons fosterfar, Joseph Gillaylay, också är Maori. Att de här tre individerna har tappat kontakten med sina respektive familjer, sin bakgrund, sin kultur- och därför beter sig underligt, är vingskadade i själen - är också viktigt.

Att ingen av de tre huvudpersonerna är helt sympatisk är uppfriskande. Att våldet i berättelsen är av det absolut oacceptabla slaget (!) är också, nej, inte uppfriskande, men, jo, uppfriskande ovanligt. Att Kerewin och Joseph aldrig inleder någon romans är definitivt uppfriskande. Uppfriskande är också Hulmes poetiska språk, det vandrande berättarperspektivet, avvikelserna från en grammatiskt korrekt engelska och författarens stundvisa vägran att förklara sina karaktärers beteenden. Till och med de möjligtvis övernaturliga inslagen gillar jag.

MEN. Jag har svårt för allegorier. Och jag har särskilt svårt för allegorier där personerna i berättelsen representarar skilda kulturer.  För naturligtvis är blonda, blåögda Simon strykpojke (bokstavligen) för de européer som bidragit till Maorikulturens förtvinande och förfall. Och naturligtvis mår Kerewin och Joseph dåligt för att de försakat sagda kultur. Och - naturligtvis - blir de friska och harmoniska personer så snart de förstått att bejaka just sin ursprungskultur. Jojomensan, sådant botar både cancer (Kerewin) och en envis tendens att puckla på små barn (Joseph). Och Simon då? Jo, efter att nästan slagits ihjäl och nu inte bara är stum utan också döv kan han också upptas i gemenskapen utan problem. Och i det faktumet kan man så klart läsa in vad man vill. Själv läser jag och blir besviken. 

bok på hög

Falun, mars-april 2011

paus från uppsatshandledning

"Jag började tänka på alla de osynliga Andar, som i tusen underbara stunder tecknat de massor af manuskripter, hvaraf rummet, der jag helt ensam befann mig, stod uppfyldt. Tänk om alla dessa andar ännu – kanske just i detta ögonblick – minnas på sina arbeten, hvari de säkert nedlagt mången för verlden okänd, mången förfärlig hemlighet! Tryckta böcker äro på långt när icke så dæmoniska, som manuskripter. Tryckta böcker likna bekända, uppenbarade brott, som ligga afslöjade inför allmänheten, och derföre ej längre tynga gerningsmannens eget bröst. Men manuskripter! Hvem har icke hört berättelser om döde, som saknat ro och som gått igen, endast för att inför efterlefvande upptäcka den och den lönnlådan, der den och den skriften, det och det dokumentet låg inlagdt, innehållande någon vigtig uppgift. [...] Jag anser boktryckerikonstens upptäckt vara mera omedelbart kommen ifrån andeverlden, än man vanligen föreställer sig, och att den skett för olyckliga andars räddning. Man skall le åt mig: men jag är fullt öfvertygad, att det mesta, som tryckes, icke är för de lefvandes skull – icke behöfva de så många böcker! – utan för de dödes, för att skaffa dem ro i grafven."

- C.J.L. Almqvist, Amorina (version 1839) 

bär en bok

På tal om att gör annat än att läsa, man kan bära omkring på böcker. För det ändamålet har jag klickat hem en svensk klassiker, dvs. den fina lärarinnekassen i naturläder. Perfekt (som namnet antyder) till att bära både böcker och uppsatser. Och den blir bara snyggare med åren.

för framtida bruk

Vad göra när läsningen står stilla eller bara är oinspirerad (dvs. jag läser sådant jag inte nödvändigtvis vill)? Jo, samla framtida lustläsning på hög. En ordbok slank också med - allt för knappa hundralappen.

luktar lätt vår South Kensington

Sista dagen hemma, imorgon Falun igen.

Donna Tartt om "True Grit"

"It's a commonplace to say that we 'love' a book, but when we say it, we really mean all sorts of things. Sometimes we mean only that we have read a book once and enjoyed it; sometimes we mean that a book was important to us in our youth, though we haven't picked it up in years; [...] and all too often people claim to love books they haven't read at all. Then there are the books we love so much that we read them every year or two, and know passages of them by heart; that cheer us when we are sick or sad and never fail to amuse us when we take them up at random; that we press on all our friends and acquaintances; and to which we return again and again with undimmed enthusiasm over the course of a lifetime. I think it goes without saying that most books that engage readers on this level are masterpieces; and this is why believe that True Grit is a masterpiece."

- Donna Tartt, "Introduction" to Charles Portis, True Grit.  

flickor, flickor, flickor

Jag har inte längre tid, lust eller ork att läsa. Mot kvällen ser jag hellre en film eller två. Eller tre.

Första intryck Falun

Läst 2011

Fetstilade titlar rekommenderas:

The Hunger Games - Suzanne Collins
Catching Fire - Suzanne Collins
Mockingjay - Suzanne Collins
The Secret History - Donna Tartt (omläst)
Döda vita män - Johan Hakelius
Odjuret - Roslund & Hellström
Ont blod - Arne Dahl
Complete Poems - Elizabeth Bishop
The Aspern Papers - Henry James (omläst)
King Lear - Shakespeare
Hardball - Sara Paretsky
How the Garcia Girls Lost Their Accents - Julia Alvarez
The Vampire Tapestry - Suzy McKee Charnas
True Grit - Charles Portis
Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
Middlesex - Jeffrey Eugenided
Ers majestäts olycklige Kurt - Lena Ebervall och Per E Samuelson
En, typ, brorsa - Johanna Lindbäck
Tänk om det där är jag - Johanna Lindbäck
Under jorden i Villette - Ingrid Hedström
The Bluest Eye - Toni Morrison
Mörkögda augustinatt - Maria Lang
Farligt att förtära - Maria Lang
Ofärd i huset bor - Maria Lang
De röda kattorna - Maria Lang
Rosor, kyssar och döden - Maria Lang
Camilla vid skiljevägen - Maria Lang
Körsbär i november - Maria Lang
The Bone People - Keri Hulme
The Spy Who Loved Me - Ian Fleming
Monraker's Bride - Madeleine Brent
Tregaron's Daughter - Madeleine Brent
Misterioso - Arne Dahl
Ont blod - Arne Dahl
Upp till toppen av berget - Arne Dahl
Miss Mary Bennetts självständighet - Colleen McCullough
Den motvillige monarken - Thomas Sjöberg et al.
In Praise of Older Women - Stephen Vizinczey
The Last September - Elizabeth Bowen
By the Bog of Cats - Marina Carr
Remembering Babylon - David Malouf
The Kite Runner - Khaled Hosseini
Things Fall Apart - Chinua Achebe (omläsning)
Our Sister Killjoy - Ama Ata Aidoo
Anowa - Ama Ata Aidoo
Devil on the Cross - Ngugi sa Thiong'o
Nervous Conditions - Tsitsi Dangarembga (omläsning)
The Joys of Motherhood - Buchi Emecheta
From a Crocked Rib - Nuruddin Farah
Death and the King's Horsemen - Wole Soyinka
The Chattering and the Song - Femi Osofisan
The Rise and Shine of Comrade Fiasco - Andrew Whaley
Woza Albert! - Percy Mtwa, Mbongeni Ngema och Barney Simon
Accounting for Taste: the Triumph of French Cuisine - Priscilla Ferguson
C'est la Vie: An American Woman Begins a New Life in Paris and - Voila! - Becomes Almost French - Suzy Gershman