pet portraits

De här älsklingarna bor hos min mamma och håller mig sällskap under helgerna i Sverige. Saknar dem massor. Husdjur med attityd. Vassa klor och mjuka tassar.

Bokskörd i februari

17 grader varmt och världens smutsigaste fönster

tillskott i februari

Äntligen hemma igen, efter så kalla dagar i norrland. Där var jag frusen in till märgen, konstant trött och lite ledsen. Såg därför fram emot värme, kärlek och bokhögen ovan. Särskilt Olivia Mannings Balkantrilogi, samt Wolffs roman, en av de mest bloggade och hyllade i vår. Men kanske mest ändå de två översta titlarna, båda inspirerade av Charlotte Brontës Jane Eyre: Antologin Reader, I Married Him och Catherine Lowells The Madwoman Upstairs, vars upplägg påminner lite om Justine Picardies ljuvliga Daphne, en roman jag ser att jag aldrig skrev något om efter att ha läst den. Synd, för den var riktigt bra. Mer om den här.

Alexandra David-Néel i en kopp

Att resa österut resulterar i den värsta formen av jetlag. Kropp och själ släpar efter i flera dagar. Dricker Mariages Frères Alexandra David-Néel mitt in natten. Kanske det te jag tycker bäst om, särskilt kalla och ruggiga dagar, men faktiskt också mitt i sommarhettan. En stapelvara hemma. Ett te jag skulle packa för en öde ö eller varför inte en vandring till fots i de himalayiska bergen (se nedan). Varmt och kryddigt, med viss fruktig fyllighet.

Teet har lånat sitt namn från fransk-belgiska upptäcktsresanden Alexandra David-Néel, som reste till bl.a. Tibet under första halvan av 1900-talet. Hon reste alltså också österut men det gick ju betydligt långsammare på hennes tid. Kroppen hann vänja sig. Kan f.ö. inte bestämma mig för om David-Néel var en kvinnlig pionjär eller en riktig knäppgök. Antagligen var hon både och. Nej, jag tar tillbaka det, hon var absolut både och.

Som tonåring fascinerades hon av det ockulta och när hon flyttade till Paris för att läsa vid Sorbonne, började hon röka hasch och gick med i en kult. Inte något standardbeteende för en kvinna vid den tiden, precis. Hon radikaliserades politiskt och skrev en bok i vilken hon förespråkade anarki som den enda vettiga politiska idén. Men det är sina många spirituella resor till Indien, Kina, Japan och just Tibet hon är mest känd för. Den senare var en plats stängd för västerlänningar, men David-Néel lyckades ta sig över gränsen och lärde sig så småningom språket. Hon var den första europeiska kvinnan att träffa Dalai Lama och skrev massvis med böcker om sina resor och diverse österländska religioner. Hon hade också den goda smaken att gifta sig med järnvägsingenjören Philippe Néel, en man som finansierade hennes passion men själv stannade hemma. Sådana äkta män ska inte underskattas. David-Néel verkar f.ö. ha inspirerat senare romansförfattare, som Madeleine Brent, vars kvinnliga huvudpersoner växer upp i eller reser till de trakter hon besökte. Här slutar associationskedjan. Klockan har blivit morgon och jag måste till jobbet.

The Argonauts (2016) - Maggie Nelson

Ännu en fullträff under februari. Det kan t.o.m. vara så att detta är årets bästa bok. Och en bok om kärlek (i alla fall delvis) på själva Valentine's Day passar väl bra. Vad är då The Argonauts? På baksidan kallas boken för ett exempel på "autotheory," dvs en kombination av självbiografi och teori. Och det är pecis vad Maggie Nelsons text är. Med utgångspunkt i sitt eget förhållande vänder hon och vrider på allehanda identitesbegrepp och teoretiska definitioner av kärlek, familjerelationer och sex.

The Argonauts var en bok som fick mig att ändra åsikt hela tiden, ibland från rad till rad, mening till mening. Läsningen resulterade ständigt i frågor som Nelson förvånansvärt ofta själv försöker besvara. Betoningen på det personlig, intima och sexuella gör dessutom att det aldrig blir tråkigt eller svårt, trots de ganska luftiga teorier hon hänvisar till boken igenom. Resultatet är istället en spännande, omtumlande text. Titelns argonauter är f.ö. en referens till det mytiska skeppet Argo:

"Just as the Argo's parts may be replaced over time but the boat is still called the Argo, whenever the lover utters the phrase 'I love you,' its meaning must be renewed by each use, as 'the very task of love and of language is to give to one and the same phrase inflections which will be forever new.'" (5)  

Idén om språkets ständigt skiftande mening (som skeppet i citatet) är bara ett av de ämnen Nelson behandlar. Språkets generella möjligheter och begränsningar är ett annat. Hon frågar sig t.ex. tidigt i förhållandet vilket pronomen hon ska använda för att beskriva sin partner. Vad innebär det egentligen att benämna någon, undrar hon:

"Once we name something, you said, we can never see it the same way again. All that is unnameable falls away, gets lost, is murdered. You called this the cookie-cutter function of our minds. You said you knew this not from shunning language but from immersion in it, on the screen, in conversation, onstage, on the page. I argued along the lines of Thomas Jefferson and the churches - for plethora, for kaleidoscopic shifting, for excess." (4).

Just det kaleidoskopiska, mångfacetterande, kännetecknar också Nelsons bok. Efter att partnerns f.d. älskare antyder att Nelson lever alldeles för heteronormativt känner hon sig tvingad att undersöka vad det egentligen innebär att vara gift och ha barn, och samtidigt definiera sig som queer. Just partierna där hon beskriver kärlek som att hitta "someone with whom my perversities were not only compatible, but perfectly matched" (69) tycker jag extra mycket om. De vittnar om en ärlighet som genomsyrar hela boken och som gjorde att jag efter att ha läst en halv sida om dagen sträckläste resten av texten igår. Och jag tror att det är så den ska läsas.

Uprooted (2015) - Naomi Novik

"Our Dragon doesn't eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. [---] He doesn't devour them; it only feels that way."

Vid randen av en djup skog ligger en grupp byar som övervakas av ett torn i vilket bor en trollkarl vid namn Dragon. Vart tionde år väljer trollkarlen ut en bland traktens 17-åriga flickor och tar med henne tillbaka till tornet. Vad som händer med dem vet ingen, förutom att de unga kvinnor som återvänder inte längre vill stanna i trakten. I byn Dvernik vet alla redan vem som kommer att väljas härnäst: vackra och talangfulla Kasia. Jämnåriga Agnieszka är både lättad och ledsen över att förlora sin bästa vän. När Dragon väl dyker upp är det dock inte Kasia han väljer utan Agnieszka. 

Jamen, visst är det en riktig saga Naomi Novik berättar i hyllade fantasyromanen Uprooted. Jag sträckläste under Atlantenflygningen mellan New York och Stockholm (istället för att försöka sova) och var därför helt groggy när jag satt och väntade på nästa plan, som skulle ta mig norrut. Men det var det värt. Uprooted är inte den uppdaterade Beauty and the Beast-berättelse jag föreställde mig innan läsningen, även om sådana inslag också förekommer. Älskade istället referenserna till Baba Yaga och hur Novik valt att fokusera på vänskapsrelationen mellan Agnieszka och Kasia, och deras kamp mot romanens verkliga hot, den omgivande skogen. Ett hot som för övrigt gör att Uprooted ibland påminner mer om en skräckroman än en saga. Min enda invändning är att jag efter ungefär halva romanen inte längre helt hänger med i de magiska svängarna, dvs. vilka de magiska formlerna är och hur de verkar. Och faktiskt inte heller helt med på vad som händer, för i den här berättelsen går det undan - vilket jag annars gillade! Min oförmåga att hänga med kan ju ha berott på sömnbristen... Kulturdelens Jenny har för övrigt skrivit en bra recension, så den som vill veta mer eller fortfarande tvekar, läs här. Rekommenderas. 

The Blizzard of 2017

Jodå, vi fick en "blizzard" i år också (se 2016 års version), dvs snabba vindar och mycket snö. Faktum är att vädret slagit rekord när det kommer till svängningar. Igår var det t-shirtväder och i dag är det snöstorm. Har tydligen aldrig hänt förut, trots att New York är känt för sin växlande väderlek (något att tänka på för de som planerar en resa hit). Mr. B gick till jobbet som vanligt och får nog plumsa genom en hel del snöhögar när han tar sig hem ikväll. Jag jobbar ju hemifrån så jag kan tillåta mig att bara njuta av det vita. Det ljusar upp annars så tråkiga februari. Annat som piggar upp är den sallad jag slängde ihop till lunch, där jag tänkte på färg lika mycket som på smak:  

Det syns inte i bild, men jag lade också i en näve torkade blåbär i salladen. Superenkelt och gott. Jag tog vad jag hade i kylskåpet - med betoning på färg, som sagt. Det jag gjorde efter att bilden tagits var att bryta baconskivorna i mindre bitar och hälla över en dressing gjord på mango och chipotle. En variation på amerikansk frukost, men lite nyttigare inbillar jag mig. Vill också tipsa om världens bästa sätt att steka bacon i mikrovågsugnen om man gillar välstekt bacon men hatar oset: franska Joie's oink oink bacon tray. Lägg ett papper under baconskivorna bara, så försvinner en del onödigt fett.

En hög böcker piggar också upp. Nelson och Cohen läser jag redan, men ser fram emot att påbörja framförallt Raymond Kennedys Ride a Cockhorse när tillfälle ges. Två Patricia Highsmith har dessutom lyckats smyga sig in i högen, samt en novellsamling - Kelly Links Get in Trouble, som jag  hoppas hinna i alla fall påbörja i februari. Hurra för snödagar!  

prognos

Nej, men kom igen. Hur tänkte vädret nu då? 

Söndagsplaner

Vad gjorde jag utan kaffe ruggiga söndagseftermiddagar då jag helst inte vill sticka näsan ovanför täcket? Planen idag är att tillbringa hela dagen just i sängen med en kopp och en hög böcker. Överst i högen Maggie Nelsons The Argonauts (2016). Efter bara fyra sidor inte helt övertygad om dess relevans men kanske väl tidigt att avfärda Nelsons queera perspektiv på sitt förhållande. Jag väntar med ett omdöme. En smakbit tills dess:

"Words change depending on who speaks them; there is no cure. The answer isn't just to introduce new words (boi, cis-gendered, andro-fag) and then set out to reify their meanings (though obviously there is power and pragmatism here). One must also become alert to the multitude of possible uses, possible contexts, the wings with which each word can fly. Like when you whisper, You're just a hole, letting me fill you up. Like when I say husband."

(Nelson, The Argonauts, 8)

mexikansk migrant

Vissa immigranter kan inga murar i världen stoppa. 

house finch (haemorhous mexicanu)

"Originally only a resident of Mexico and the southwestern United States, [house finches] were introduced to eastern North America in the 1940s. The birds were sold illegally in New York City as "Hollywood Finches," a marketing artifice. To avoid prosecution under the Migratory Bird Treaty Act of 1918, vendors and owners released the birds. They have since become naturalized." 

("house finch," Wikipedia.com)

The Girls - Emma Cline

"I waited to be told what was good about me. I wondered later if this was why there were so many more women than men at the ranch. All that time I had spent readying myself, the articles that taught me that life was really just a waiting room until somebody noticed you - the boys had spent that time becoming themselves." (28)

The Girls (2016) utspelar sig i norra Kalifornien på 1960-talet. Det är sommar och fjortonåriga Evie Boyd väntar mest på att den ska ta slut så hon kan börja på internatskola. Då kommer hon av en slump i kontakt med en grupp unga kvinnor som utsöndrar en slags trasig glamour Evie finner oemotståndlig. Hon börjar hänga med gruppen, mest för att få vara i närheten av Susanne, en av kvinnorna, men förförs också av gruppens manliga ledare, Russell. Det är dock Susanne som är föremålet för hennes bestående fascination. Evie blir alltmer involverad i gruppens göranden, samtidigt som Russell uppmanar till allt våldsammare handlingar. 

Att Emma Cline har inspirerats av Charlie Manson och de spektakulära mord hans anhängare utförde på hans uppmaning är väl rätt uppenbart uitfrån den korta synopsisen ovan. Men Cline verkar också ha inspirerats av mannen till ett av Mansons offer, nämligen Polanski och hans sexuella utnyttjande av en minderåring. Trots de ofta solkiga detaljerna och det hotfulla händelseförloppet är berättelsen lätt som en sufflé - i positiv bemärkelse. Evie befinner sig oftast i utkanten av det som sker och hennes perspektiv är hela tiden påverkat av hennes beundran för framförallt Susanne. Hon ser helt enkelt inte det berättaren, hennes äldre jag, och läsaren ser. Cline skildrar tidsandan precis som jag föreställer mig att en fjortonårig tjej skulle ha upplevt den - i ett solkattsblänkande skimmer.

Emma Cline -  modern-day flower power girl

"It was the end of the sixties, or the summer before the end, and that's what it seemed like, an endless, formless summer. The Haight populated with white-garbed Process members handing out their oat-colored pamphlets, the jasmine along the roads that year blooming particularly heady and full." (25)

Det som imponerar  mest är just Clines insikt i hur det är att vara tonårstjej, på gränsen till att bli vuxen men inte riktigt där. Mer om Emma Cline här och hur hon som trettonåring "groomades" av en betydligt äldre man skriver hon om här. The Girls är hennes debutroman. Så bra, verkligen så bra. 

En måndag på jobbet, typ

Nytt år, ny termin. Det här är den stressigaste tiden på året förutom terminsslutet. Jag får påminna mig om att ta paus, dricka en kopp te och sträcka på mig. Det är lätt att bara jobba på när man arbetar hemifrån. Samtidigt är jag så privilegierad som kan göra det i alla fall halva terminen. Termometern visar minusgrader i New York precis som i Sverige och snön ligger kvar på altanen. Som bilden visar har jag minsta skrivbordet - specialbeställt för att få plats precis här, mellan fönster och dörr. Men ganska kallt just på grund av placeringen. Efter tio år i London är jag dock van vid dragiga fönster och otäta dörrar. Därav fårskinn och yllesjal. För att inte tala om raggsockor. De syns dock inte i bild, för dem har jag på mig. Jag kokar en kopp te till, Kusmis Sweet Love. Ett kryddigt te med doft av lakritsrot och rosépeppar - värmer och piggar upp. 

Train to Busan (2016)

I New York föll första snön för året i går. Inte såna mängder som förra året men ändå respektabla 10-15 centimeter. Den ovanliga tystnaden mitt på Manhattan gav en extra kuslig dimension åt filmen jag och Mr B kröp ihop framför. Extra filtar och några snuttar whiskey behövdes då Train to Busan (2016) fick blodet att frysa och hjärtat att klappa fortare:

Hedgefondförvaltaren Seok-Wo och hans femåriga dotter kliver på tåget till Busan för att besöka ex-frun över dagen. Utan deras och övriga passagerares vetskap har en zombieepedemi precis brutit ut. En infekterad person lyckas ta sig på tåget precis innan det ska avåg och snart svämmar vagnarna över av zombier och de enda överlevande tränger ihop sig. Tåget kan dock inte stanna eftersom smittan spridit sig snabbt över hela landet. Bara Busan verkar fortfarande vara oinfekterat. Rasande bra tempo, persongalleri och intrigvändningar. Tänk World War Z (2013) möter Snowpiercer (2013), med en homage till Night of the Living Dead (1968) i slutscenen. Rekommenderas.

"Eileen" (2015) - Ottessa Moshfegh

Eileen utspelar sig i en liten kuststad i New England på 1960-talet. Romanens namne är 19 år, bor med sin alkoholiserade pappa och arbetar på ett ungdomfängelse för pojkar. Det är ett tomt och innehållslöst liv på ytan, men inom Eileen bubblar alla möjliga tankar, mest om hennes egen kropps fascinerande äcklighet, men hon fantiserar också om Randy, en av fängelsets väktare, och på att en gång för alla lämna stan för ett nytt liv. Men ingenting händer. Tills fängelset anställer en ny lärare vid namn Rebecca och Eileens fascination hittar ett nytt objekt.

Moshfegh har skapat en alldeles oemotståndlig person i Eileen, vars kusiner bebor romaner av Shirley Jackson och Patricia Highsmith. Jag sträckläser ända till slutet, men någonstans mot slutet ändrar både intrig och personer omotiverat karaktär. Till det sämre. Och jag tror det beror på följande: Moshfeghs miljöer och personbeskrivningar är suveräna, men intrigen suger. Kanske beror på att romanen bara utspelas under en vecka men framförallt Rebeccas handlingar känns omotiverade och inte helt trovärdiga. Jag brukar sällan tänka så, men jag önskar att Moshfeghs roman varit lite längre så att Rebecca fått utvecklas mer som karaktär. Då hade Eileen kanske varit värdig att stå rakryggad bredvid moderna klassiker som The Woman Upstairs eller Notes on a Scandal - två romaner boken jämförts med och på goda grunder. Nu når den inte riktigt dit. Men visst är det läsvärt ändå. 

rödhakar - julgranspynt

a carol of (American) robins

En stor flock amerikanska rödhakar (betydligt större än de svenska) pausade bland byggnaderna idag, bl.a. i grannens uteväxter. Den på bilden påminner om en gran och visst utgör fåglarna underbar juldekoration, lite sent ute bara. Passande att ett av de kollektiva substantiven för rödhakar är "carol". Några av dem hittade också till vår altan och bajsade rikligt på murkanten innan de flög iväg igen. 

Läst 2017

Fetstilade titlar rekommenderas:

Murder for Christmas - Francis Duncan
Eileen - Ottessa Moshfegh
In a Dark, Dark Wood - Ruth Ware
Utmarker - Arne Dahl
Inland - Arne Dahl
Grave Sight - Charlaine Harris (omläst)
Gave Surprise - Charlaine Harris (omläst)
An Ice Cold Grave - Charlaine Harris (omläst)
The Girls - Emma Cline
Betty Friedan: Fighter for Women's Rights - Sondra Henry och Emilt Taitz
Betty Friedan: A Voice for Women's Rights - Milton Meltzer
Uprooted - Naomi Novik
The Argonauts - Maggie Nelson
Svenska brott: Bodenfallet - Lars Olof Lampers och Thomas Bodström 
Top Secret Twenty-One - Janet Evanovich
My Face for the World to See - Alfred Hayes
The Chemist - Stephenie Meyer
Arabella - Georgette Heyer (omläst)
Lady of Quality - Georgette Heyer (omläst)
Venetia - Georgette Heyer
The Devil's Cub - Georgette Heyer
The Talisman Ring - Georgette Heyer
Faro's Daughter - Georgette Heyer
These Old Shades - Georgette Heyer
A Mercy - Toni Morrison
Get in Trouble - Kelly Link
Closely Watched Trains - Bohumil Hrabal
Busman's Honeymoon - Dorothy L. Sayers (ljudbok)
Killing Floor - Lee Child (omläst)
Die Trying - Lee Child (omläst)
Tripwire -Lee Child (omläst)
Without Fail  - Lee Child (omläst)
The Visitor - Lee Child (omläst)
Night School - Lee Child
Persuader - Lee Child (omläst)
The Enemy - Lee Child (omläst)
Bad Luck and Trouble - Lee Child (omläst)
Nothing to Lose - Lee Child (omläst)
Worth Dying For - Lee Child (omläst)
The Perfect Stranger - Megan Miranda
Smack - Melvin Burgess
The Mystery of the Blue Train - Agatha Christie
The Essex Serpent - Sarah Perry
Running - Cara Hoffman
Little Deaths - Emma Flint
Both Ways is the Only Way I Want It - Maile Meloy
Until Friday Night  - Abbi Glines
A Gate at the Stairs - Lorrie Moore
Persuasion - Jane Austen (omläst)
The Quick - Lauren Owen
Dead Witch Walking - Kim Harrison (omläst)
The Good, the Bad and the Undead - Kim Harrison (omläst)
Every Which Way but Dead - Kim Harrison (omläst)
A Fistful of Charms - Kim Harrison (omläst)
For a Few Demons More -  Kim Harrison (omläst)
Where Demons Dare  - Kim Harrison (omläst)
White Which, Black Curse   Kim Harrison (omläst)
Black Magic Sanction  - Kim Harrison (omläst)
Pale Demon - Kim Harrison (omläst)
A Perfect Blood - Kim Harrison (omläst)
Ever After - Kim Harrison (omläst)
The Undead Pool - Kim Harrison (omläst)
The Witch with No Name - Kim Harrison (omläst)
The Drafter - Kim Harrison
Exit West - Mohsin Hamid
Housekeeping - Marilyn Robinson
A Different Class of Murder: The Story of Lord Lucan - Laura Thompson
The Underground Railroad - Colson Whitehead
The Road through the Wall - Shirley Jackson
The End of Everything - Megan Abbott
Never Let Me Go - Kazuo Ishiguro
Bödeln - Pär Lagerkvist
Edenbrooke - Julianne Donaldson
Blackmoore - Julianne Donaldson

Noveller:
Megan Abbott: "The Little Men", "Cheer"
Chinua Achebe: "The Sacrificial Egg"
Chimamanda Ngozi Adichie: "Ghosts"
Louisa Alcott: "Cousin Tribulation's Story"
Isaac Asimov: "The Fun They Had"
Margaret Atwood: "Murder in the Dark" (omläst)
Julia Alvarez: "Daughter of Invention", "Snow"
Djurna Barnes: "Come into the Roof Garden, Maude"
Ambrose Bierce: "The Boarded Window"
Elizabeth Bowen: "The Demon Lover"
Ray Bradbury: "All Summer in a Day"
Jean "Binta" Breeze: "Sunday Cricket" (omläst)
Linda Brewer: "20/20"
Willa Cather: "A Burglar's Christmas"
Kate Chopin: "The Story of an Hour" (omläst)
Richard Connell: "The Most Dangerous Game"
Stephen Crane: "A Tent in Agony"
Roald Dahl: "Lamb to the Slaughter", "Genesis and Catastrophe", "The Man from the South"
Philip K. Dick: "The Hanging Stranger"
Roddy Doyle: "Ash"
Roberto Fernandez: "Wrong Channel"
Neil Gaiman: "Click, Clack, the Rattlebag"
Mary Gaitskill: "Secretary"
Tessa Hadley: "Surrogate"
Ernest Hemingway: "A Clean, Well-lighted Place"
Langston Hughes: "Thank You, Ma'am"
Shirley Jackson: "The Daemon Lover", "Charles", "The Lottery" (omläst), "One Ordinary Day, with Peanuts", "The Summer People"
Miranda July: "Roy Spivey"
Khemiri, Jonas Hassen: "As You Would Have Told It to Me (Sort of) If You Had Known Me Before I Died"
Rudyard Kipling: "Rikki-Tikki-Tavi" (omläst)
Kelly Link: "The Summer People" (omläst)
W. Somerset Maugham: "The Appointment in Samarra"
Lorrie Moore: "You're Ugly, Too"
Alice Munro: "Boys and Girls"
H.H. Munro (Saki): "The Interlopers"
Joyce Carol Oates "Where are You Going, Where Have You Been"
Flannery O'Connor: "A Good Man is Hard to Find" (omläst)
Frank O'Connor: "Guests of the Nation" (omläst)
O'Henry: "A Strange Story", "The Gift of the Magi" (omläst)
Dorothy Parker "A Telephone Call"
Edgar Allan Poe: "The Tell-tale Heart"
Padgett Powell: "A Gentleman's C"
Kristen Roupenian: "Cat People"
JD Salinger: A Perfect Day for Bananafish"
George Saunders: "A Lack of Order in the Floating Object Room"
Zadie Smith: "The Embassy of Cambodia"
John Updike: "A&P"
Kurt Vonnegut: "Harrison Bergeron"

Kaosutmaning 2017

Jag antar årets kaosutmaning, som i år skapats av Sofies bokblogg. Sofie skriver: De senaste året har ansvaret för Kaosutmaningen cirkulerat mellan olika bloggare, och inför 2017 har jag knåpat ihop en lista. Utmaningen går ut på att mellan 1 januari och 31 december pricka av minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan. Om du antar utmaningen skriver du det i en kommentar, så samlar jag ihop alla medverkande (på den här sidan). Uppdatera gärna på din blogg hur det går under året, så kan vi få tips av varandra.

Varsågoda, här är årets utmaningar:

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser

2. En bok med ett djur på omslaget Get in Trouble av Kelly Link (rävar)

3. En bok på ett annat språk än svenska - The Mystery of the Blue Train av Agatha Christie

4. En bok från Afrika

5. En bok från Asien

6. En bok från Amerika - A Mercy av Toni Morrison

7. En bok från Oceanien

8. En bok från Europa (inte Sverige) - Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro

9. En bok med en tonårig huvudperson -  The Girls av Emma Cline

10. En bok med fler än tre hbtq-personer - The Argonauts av Maggie Nelson

11. En bok med något rött på omslaget - Eileen av Otessa Moshfegh

12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018

13. En bok publicerad 2017 - Running av Cara Hoffman

14. En bok publicerad innan 2000 - Housekeeping (1980) av Marilynne Robinson

15. Ett seriealbum

16. En bok du tycker att alla borde läsa - Exit West av Mohsin Hamid

17. Sista boken i en serie - The Witch with No Name av Kim Harrison (Hollows-serien)

18. En bok som har mer än en författare

19. En bok du valde på grund av bilderna - A Different Class of Murder av Laura Thompson

20. En bok om något du brinner för

21. En tegelsten (på över 500 sidor)

22. En bok på under 150 sidor - My Face for the World to See (130 sidor) av Alfred Hayes

23. En lånad bok

24. En faktabok

25. En bok för barn

26. En klassiker - Persuasion (1817) av Jane Austen

27. En hyllvärmare - A Gate at the Stairs (2009) av Lorrie Moore

28. En bok som vunnit ett pris - The Underground Railroad av Colson Whitehead (Pulitzer, National Book Award, Arthur C. Clarke)

29. En bok du länge velat läsa - Bödeln av Pär Lagerkvist

30. En somrig bok - The End of Everything av Megan Abbott

31. En bok som utspelar sig före år 1900 - The Essex Serpent av Sarah Perry

32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget - Closely Watched Trains av Bohumil Hrabal

33. En bok som utspelar sig norr om Uppland - Inland av Arne Dahl

34. En hypead bok

35. En bok vars titel börjar på L - Little Deaths av Emma Flint

Bokslut 2016

Dags för den årliga summeringen. Till att börja med läste jag nästan tjugo verk fler under  2016  än jag gjorde under 2015, dvs 61 stycken, då jag inte hann läsa ut den puttriga men något långsamma Murder for Christmas förrän igår. Med tanke på hur mycket jag flänger och far, jobbar och studerar - och de lässvackor jag numera drabbas av  - får jag väl vara nöjd med den siffran. 

Årets bokval präglades av diverse skrivplaner, vilket betydde att jag t.ex. tvingade mig igenom F. Scotts Fitzgeralds samtliga romaner - och sedan kunde konstatera att ingen av dem lever upp till mästerverket The Great Gatsby, även om Tender is the Night är helt klart läsvärd Kanske är det i kortformatet Fitzgerald kommer till bäst till sin rätt? Av lästa biografier och biofiktioner över mitt egentliga forskningsobjekt, Zelda Fitzgerald, hade jag mest behållning av Zelda Sayre Fitzgerald av Linda Wagner-Martin, även om Nancy Milfords biografi Zelda Fitzgerald fortfarande måste räknas till klassikerna.

Ytterligare en författare jag läste mycket av under 2016 var Michel Faber. Hans kortromaner är välskrivna men efter Under the Skin, var det kanske väntat att jag skulle bli besviken. Mastodontverket The Crimson Petal and the White gillade jag direkt efter utläsningen, men så här i efterhand berodde det nog mest på att jag faktiskt orkat ta mig igenom tegelstenen! 

Liksom halva Sverige läste jag den första romanen i Elena Ferrantes svit, men det var faktiskt en av hennes fristående romaner jag imponerades mest av. The Days of Abandonment är en intensiv, förtvivlad roman vars huvudperson balanserar svindlande nära det mentala stupet. Strålande bra skrivet. 

Precis som i Ferrantes roman handlar Chico Buarques roman Budapest om kärlek och besatthet, i det här fallet både till en person och till ett språk då huvudpersonen bestämmer sig för att lära sig ungerska och förälskar sig i sin språklärare. Julie Otsukas The Buddha in the Attic var en sådan läsupplevelse att den numera ingår i flera av de kurser jag undervisar, medan Yaba Badoes roman True Murder fortfarande får håren på armarna att resa på sig när jag tänker på den.

För ovanlighetens skull läste jag också en del ungdomslitteratur. Rick Yanceys The 5th Wave var lovande men trilogin höll inte till slutet. Detsamma tyckte jag om Meg Rosoffs roman How I Live Now. E. Lockharts We Were Liars var däremot en sådan där somrig, sofistikerad ungdomsroman jag hade älskat om jag varit i yngre tonåren. Nu fann jag den lite för förutsägbar. Det kunde jag inte säga om den klart bästa av de ungdomsromaner jag läste 2016, Rebecca Steads When You Reach Me, som jag tyvärr inte skrev något om här.

Till skillnad från tidigare år läste jag bara två verk som kan kallas klassiker, Maria Edgeworths Belinda och Goethes Den unge Werthers lidanden. Edgeworths roman tänker jag fortfarande på då och då, vilket får sägas vara ett gott betyg. Goethes - inte så ofta. 

Att jag alls läste något i december var en bedrift med tanke på hur mycket jag hade att göra. Tur att jag snubblade över två riktigt bra, facklitterära verk. I The Orchid Thief skildrar Susan Orlean den världsomspännande orkidéehandeln och vi får träffa en grupp fanatiska orkidéesamlare i Florida. Låter kanske inte så spännande - men det är det, en riktig bladvändare. Och så Marie Svelands Hatet: En bok om antifeminism, som höll mig vaken på en flight mellan Sverige och New York, trots att jag knappt sovit en blund natten innan. Det är en tunn bok som inte tar mer än ett par timmar att läsa ut, men jag fick pausa flera gånger eftersom det Sveland skriver om gjorde mig så arg, ledsen och engagerad. Rekommenderas verkligen.

2017 planerar jag att begränsa mitt film- och tv-tittande, samt mitt ofta rätt meningslösa klickade runt på nätet. Jag hoppas att läsa bättre (kvalitativt, oväntat, engagerande, riktat) snarare än mer, men helst både och så klart. God fortsättning!

Gott Nytt År!

...önskar jag alla till tonerna av den vackraste vintersång jag vet just nu. Gå ut i vintermörkret, begrunda stjärnorna och blicka framåt med tillförsikt.

Sure on this shining night
Of star made shadows round,
Kindness must watch for me
This side the ground. 
The late year lies down the north.
All is healed, all is health.
High summer holds the earth. 
Hearts all whole.
Sure on this shining night I weep for wonder wand'ring far
alone
Of shadows on the stars.

- James Agee (1934) / Morten Lauridsen

God Jul - med en julberättelse från Paul Auster

I den sista scenen i filmen Smoke (1995) berättar tobaksaffärens ägare Auggie (Hervey Keitel) en julberättelse för författaren Paul Benjamin (William Hurt), som fått i uppdrag att skriva en sådan för en tidning. Paul Auster skrev manuset till filmen och det sägs att det han skrev först var just den här julberättelsen. I det första klippet berättar Auggie berättelsen, medan klipp två är Pauls Auster/Benjamins) version av händelserna. Varsågoda: